Tänk att ett hjärta kan värka så att andetagen tvekande undrar om det är lönt
Tänk hur jag låg där ensam i mitt fasansfulla mörker och tänkte på ditt svek
Hur du vände mig ryggen när jag var så liten och rädd
När jag låg i febersvett och smärta i en barmhärtig väns bädd
Och tänk hur jag hoppades att du skulle ha kommit och räddat mig och oss
Istället badade jag ensam i smärtan och kylan.
Sjuk och ensam endast hållen av nåden
Livet mitt lämnade du hängande på den tunna tråden
Din hårdhet mot min mjukhet
Ditt kalla raseri mot min ärlighet
Din villkorade kärlek mot min ovillkorade
Kroppen min, den sargade, men du var ändå den sårade
Min hjärna målar fortfarande vackra gobelänger av tänk om
Underbara scener där du öppnade för din sårbarhet och ditt inre barn
Målar underbara landskap där du och jag går hand i hand
Där vi går trygga, sida vid sida i ett annat land
Men när jag såg dig och talade med dig, så handlade bara dina tårar om dig
Inte ord om vad du gjorde mot mig.
Hur du tog min tillit, min trygghet och min självkänsla
Hur du vände min kärlek och värme till svaghet
Jag krigade, jag kämpade, jag älskade och jag förstod
Men du gjorde ingenting för att förändras och hoppet dog,
för trots att du sa att du visste att du gjorde fel,
så slutade det alltid med att det ändå var jag