Första dagen på jobbet efter sjukdomen som kallades kräfta Dök du upp med din motorcykel och började käfta Du sa att jag inte skulle säga hej om jag såg dej För jag snackar om hur illa du betedde dej mot mej Du fattar visst ingenting alls Du snor ihop ursäkter och drar vals efter vals Du vet mycket väl att du skadade mig med ditt sätt Men du har väl inget vett Det enda du ska göra är att säga förlåt och dra Och jag ska bara, bara ha det så jävla bra Trasiga människor som vägrar gå i terapi Spring för livet och gör dig fri Jag är äntligen fri fri fri Fri, fri, fri
Jag tror att du åtminstone kommer att minnas lite av all kärlek jag gav Jag hoppas att du kommer inse att det var du som stod för alla krav Hur du mötte mjukt med hårt Du gjorde det så fruktansvärt svårt Och du ville aldrig närma dig det som var skört Något som kanske kunde ha varit fantastiskt blev totalförstört Men människor ändras inte om de inte själv vågar och vill Och mitt liv är för kort för att jag ska ge upp och sitta still Bitterhet leder ju ingen annanstans utom ner Jag ska istället se till att de ljusa dagarna blir fler
Jag orkar inte vara någon annan än jag Någon som jag känner att jag måste va Utan förväntningar och tilltufsad på så många sätt, kunde jag nyss känna hur det kan kännas när det blir rätt Där satt vi i timmar och pratade lugnt om våra liv utan den minsta stress Vi hade nog suttit kvar om inte personalen velat gå hem till en annan adress Det är väl så det ska kännas- enkelt, lugnt och lätt Schemat måste inte planeras så jäkla tätt Jag vill hinna njuta av att bara vara och räcka så helt till Nu är känslorna tillbaka och berättar vad jag verkligen vill
Tänk att ett hjärta kan värka så att andetagen tvekande undrar om det är lönt Tänk hur jag låg där ensam i mitt fasansfulla mörker och tänkte på ditt svek Hur du vände mig ryggen när jag var så liten och rädd När jag låg i febersvett och smärta i en barmhärtig väns bädd Och tänk hur jag hoppades att du skulle ha kommit och räddat mig och oss Istället badade jag ensam i smärtan och kylan. Sjuk och ensam endast hållen av nåden Livet mitt lämnade du hängande på den tunna tråden Din hårdhet mot min mjukhet Ditt kalla raseri mot min ärlighet Din villkorade kärlek mot min ovillkorade Kroppen min, den sargade, men du var ändå den sårade Min hjärna målar fortfarande vackra gobelänger av tänk om Underbara scener där du öppnade för din sårbarhet och ditt inre barn Målar underbara landskap där du och jag går hand i hand Där vi går trygga, sida vid sida i ett annat land Men när jag såg dig och talade med dig, så handlade bara dina tårar om dig Inte ord om vad du gjorde mot mig. Hur du tog min tillit, min trygghet och min självkänsla Hur du vände min kärlek och värme till svaghet Jag krigade, jag kämpade, jag älskade och jag förstod Men du gjorde ingenting för att förändras och hoppet dog, för trots att du sa att du visste att du gjorde fel, så slutade det alltid med att det ändå var jag
Ett känsligt hjärta Hem 