Jag lever nu som en medresenär
Jag var så himlandestormande kär
Livets vindlingar förde mig hit
Jag gjorde allt vad jag förmådde
Och nu är jag här

Jag är på besök sen allt försvann
Från början tänkte jag att jag kanske kan
Men inget kunde vara mera fel
För livet ser till att man alltid är novis
Och visar att livsfilosofin inte var sann

Att leva ett liv som är genuint
Där kärlek och närhet är det som är fint
Så självklart kan tyckas utifrån
Men under ytan är inget som det ser ut
I den nya världen är inget heligt och intimt

Känslor som ligger nära ytan ska städas bort
Världen är stängd för människor av min sort
Som en betraktare reser jag med,
beredd att när som helst kliva av
med den enda sanningen att underbart är kort