Månad: januari 2022

När det börjar igen inuti är jag lika oförberedd som alltid
När något yttre väcker det tunga mörka inuti
Då är jag lika hjälplös som ett barn
Lika rädd som ett barn
Den skräcken vänjer man sig aldrig vid
En förvriden skuggvarelse i spegeln
Klumpiga rörelser och hela laviner av otillräcklighet
Ett ovänligt tonfall och en obetänksam kommentar,
är allt som behövs för fritt fall
I dessa stunder.
Hur har jag klarat att leva igenom dess evigheter?
Hur har jag kunnat uthärda den smärtan
Hur har jag klarat att bli så tillintetgjord, så förintad?
Och ändå rest mig upp?
Jag ser mig i dig mamma
Jag ser nu dig i mig
Och jag ser dig pappa
Jag ser dig i mig
Och jag ser dig min son
Jag ser dig i mig
Och vi alla i våra olika tidskapslar
Aldrig i synk
Så sorgligt
Jag bär allt det här
Jag bär så mycket ljust
Livet har bäddat runt mig
Bäddat runt eländet
Runt mig i tragedierna
Men jag kan inte se det när jag faller
Jag är då hon, alldeles på kanten