Ristas in, tatueras in

Vissa människor föds med tunnare hud,
där vissa ord inte falnar som om de vore skrivna med bläck
Hos några ristas de in och bildar fula ärr
Hos andra blir de svarta tatueringar
som förevigt förmörkar deras själ
Det är inte något de väljer, de drabbas oavsett
Men smärta går alltid att lindra på ett eller annat sätt

På samma sätt som orden kan skada,
kan de också skänka tröst, lugn och glädje
och lysa upp en förmörkad själ
Hoppet i den ovillkorade kärleken som inte letar fel
Den som ser med ögon som är vänliga och förstående
och alltid söker efter försoning och inte förebrående

Den rena kärleken som inte ställer upp barriärer,
utan känner respekt och aldrig trycker ned
Den som inte bara själv vill glänsa
utan ser andras blänkande facetter
Den som drar dig till den andre som den starkaste magnet
och är den varma närhetens storslagna profet

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.