Som rötterna på ditt kastanjeträd

Som rötterna på ditt kastanjeträd Ett känsligt hjärta
När vi är ifrån varann löser tvivel och ensamhet upp allt cement
Då kommer alla orosmoln, då kommer minnesfragment
Ord som du har sagt,
Åh som du har mig i din makt

Allting snurrar, men ändå känns det så bra när jag står vid din dörr
Jag står på trampolinen och amygdala påminner mig om att jag har skadat mig förr
Jag försöker vårda allt så ömt
men ensam är det som om allt är glömt

Barnet inuti lägger sig inte till ro
Jag vill ju att tryggheten ska bygga bo
Jag vill att den ska ligga över mig som en värmande pläd,
och att den ska sitta som rötterna på ditt kastanjeträd

Jag sitter i glashuset och kastar inte sten
Jag sitter där i stället med en känsla av frid
Med fåglarnas kvitter och sommarsolens morgonstrålar
Och det är nog här jag ska vara även när stormen vrålar

Semesterdagar i högar framför mig
Flit, hemmamys eller ska jag ut på galej?
Ledigheten måste användas och avnjutas på optimalaste sätt
För om några månader kommer jag att fundera på om den användes rätt

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.