När gårdagens tunga slöja ligger kvar
i floden av tid som aldrig flyter tillbaka
går jag in i gryningens gyllene flor
Sorgen och saknade tar mer än man tror

Medan livet pågår och ger mig mirakel varje dag
i regnet av glittrande droppar av lust och glädje
finns den ändå alltid där som ett minne som är omöjligt att radera ut
Det är som att ensamheten har flyttat in och aldrig tar slut

Det är ett sorgligt hål i mitt hjärta
men det kunde ju helt ha slitits ut
Det finns en skräck som har ristats in
Jag vet att jag håller på att bygga nytt
och jag kan inte få tillbaka livet som blev bytt