Midsommar

Jag ska binda en krans av alla stunder jag fått i mitt nya liv
Jag ska välja blommor som får vara deras klädnad
Tillsammans kommer de att bli en vacker fägnad

En vacker ros måste finnas, med underbar doft och sina taggar
En vägtistel väljer jag för livets skönhet och smärta
En kardborre för ångestens fäbless för att dra till sig svärta

Ögontröst och äkta förgätmigej får en given plats,
Kungsljuset vid trädgårdskanten kan skänka sitt gull,
och åkerbindan får fläta sig runt för säkerhetsskull

Oxtunga, vallmo och åkerviol i sina skimrande färger,
Den snövita snårvindan lyser med sin renhet
och skogsnävans rosa, lila och purpur i en särskild enhet

Prästkragar och maskros måste också vara med,
för själasörjaren jag mötte och solen som till sist började lysa
Vid graven tar jag också lite alunrot som aldrig tycks frysa

Jag vandrar genom prunkande parker och ängar,
tills jag får färdigt min vackra doftande midsommarkrans
Jag lägger sen armarna om dig och hisnar: Tänk om du inte fanns!

När brandröken har lagt sig

Ett känsligt hjärta Euphrezyne

Andas in sommaren och alla löften,
men stannar kvar i det som är
Hela bröstet fullt av längtan
Hela kroppen fylld av lust
Varje handling jag väljer istället för att stelna till,
bygger livet oavsett på vilken plats
Under trädens lövverk inser jag enkelt
Jag är bara en liten, liten gnista
en möjlighet men inte mer
Kan inte överleva utan syre och någon som ser

När stridshornet har tystnat
När brandröken har lagt sig
Intoning in absurdum undanlagd
Stannar kvar i mig själv en stund
Låter ljuden av försommaren sippra in
Värmen och solen mot huden
Vila utan förväntan
Liv utan ständig besvikelse
Låter nu det lilla barnet lägga sig till ro
Det kommer att bli bra, det ska jag fortsätta att tro

En härlig dag till dig imorgon är redan beställd

Jag glömmer hur tiden går
Glömmer hur många år
Att du är vuxna karln
och inte längre barn
Det är inte lätt att bara se på
men nu är du ju på väg till det du vill nå
Lättnaden jag känner och glädjen över dig,
det är den största gåvan du kan ge till mig
Du gör mig förundrad och fylld av stolthet över den du är
Vi lärde oss tillsammans att vår stund på jorden den är nu här
Jag är alltid med dig genom rök och eld
En härlig dag till dig imorgon är redan beställd


Alla förlusters jävliga dagar

2021-06-12 Nio år av saknad för min älskade

Tänk om man kunde sudda bort alla hemska minnesdagar
och de hemska ångestklumparna i våra magar
Så att allt bara vore borta och väck
Datum som bara står för ont, låt oss lägga dem i en säck
Siffror dagar månader i en särskild kombination
De kan verkligen få ned en på knä utan pardon
De kan slå undan fötterna så lätt
De kan lösa upp ett skelett
Sprider sitt gift och sköljer över allt gott
Lyser upp delar av livet som man aldrig borde fått
Delar som aldrig kan bli något annat än ett rån
Visst livet är alltid bara ett lån
Men när en livstråd slits av med våld ifrån någons hand
Då stiger man in i ett mörkt och ödsligt land
När livet stjäl allt du har byggt upp,
så förstås det bara riktigt av dem i samma grupp
Jag har försökt se det som något som kan ge nåt i processen
Men det är bara mer börda på pressen och stressen
Det är bara terror
I hjärnan står det error

Euphrezyne Ett känsligt hjärta

Alltid har jag velat vara fri

Livet tar mina dagar en efter en
och jag försöker bestämma dess innehåll
Men det är ju inte jag som styr
Visst, jag försöker låtsas som om jag har kontroll

Alltid har jag velat vara fri
Men aldrig har jag vågat betala dess pris
Aldrig har jag vågat följa hjärtats instängda skrik
Jag har fogat mig och nöjt mig med en och annan bris

Inga dagar har jag slösat bort
Jag har varit så duktig och gjort mer än man ska
Studerat och kämpat för något som skulle komma
Något vi skulle skörda frukten av en da

Men jag ser ju att jag har varit så naiv
Jag svalde snacket som låste fast mig i ett ekorrhjul
Jag lyssnade på andra istället för mig själv
Valde det enkla för att slippa strul

Nu vet jag så otroligt mycket mer
Jag kan inte längre blunda och gå på
Det som ligger framför mig är av en helt annan kulör
Livet väntade på att jag äntligen skulle förstå

I ljuset av det är allt på topp

Ibland stannar kroppen upp mig och är ärlig
Talar om för mig att den är oumbärlig
Den gör mig trött och matt medan den krigar mot inkräktare i min kropp
Den berättar att allt är bräckligt, förgängligt och i ljuset av det är allt på topp
Samlingen av ögonblick som är allt vi har
De ersätts av nya, hur mycket vi än försöker hålla kvar
Och det jag måste värna är tillit och lust
Måste känna att vi har vår egen trust
Ledda av naturen och livet i sig,
i tron att livet vill ge det bästa till dig och mig

När gårdagens tunga slöja

När gårdagens tunga slöja ligger kvar
i floden av tid som aldrig flyter tillbaka
går jag in i gryningens gyllene flor
Sorgen och saknade tar mer än man tror

Medan livet pågår och ger mig mirakel varje dag
i regnet av glittrande droppar av lust och glädje
finns den ändå alltid där som ett minne som är omöjligt att radera ut
Det är som att ensamheten har flyttat in och aldrig tar slut

Det är ett sorgligt hål i mitt hjärta
men det kunde ju helt ha slitits ut
Det finns en skräck som har ristats in
Jag vet att jag håller på att bygga nytt
och jag kan inte få tillbaka livet som blev bytt

En sorts balans

Jag känner att orosvindarna drar ihop sig till storm
De hittar mycket att dra med sig som virvlar runt
Men något har hänt inuti mig för de ändrar plötsligt form
En varm vänlig röst säger: Lyssna inte på amygdalas strunt

Kanske kan jag hitta en nivå
Kanske kan jag nå en sorts balans,
mellan att vara en och två
Kanske finns det en chans