Någonstans i mörkret flämtade ett litet utmattat hopp
I stormen. I infernot.
När allt slukades av dödens skoningslöshet
Den som inte gör skillnad på folk och folk
Den vi lever med varje dag i våra liv
Som vi låtsas inte finns och flåsar i våra nackar
På botten skrapade jag ihop det som fanns inom räckhåll
Jag grep alla halmstrån till rösten som sa att allt var slut
Men någonstans glimrade det i mörkret
Kanske ett stråk av ljus
Kanske en annan röst
Något som fick mina händer att skriva de där raderna
Som fick mig att klicka hjärta
Ett enda klick
Ett enda klick gav mig liv Ett enda klick gav mig kärlek, hopp och glädje
Ett enda klick gav mig ett vindlande fantastiskt äventyr