Det är inte corona som är den största pandemin.
Det är ensamheten och oron för ekonomin
Ensamheten breder ut sig
Och lyckliga är de som inte har smakat dess dödliga gift
Ett gift som väl i kroppen nästan är omöjligt att renas ifrån
Lyckliga är de som inte har förstått och som följer som lydiga fån
Ensamheten i en lägenhet i en ständigt byggslamrande betongdjungel som skriker ut:
Det är inte för dig vi bygger utan slut.
Vi bygger för de unga
Vi bygger för de starka
Och framförallt de rika
Vi bygger för andra än dig.
Vi bygger för de som skor sig.
Den här stan kommer aldrig att bli klar under din livstid
Vill du stoppa oss förbered dig på närstrid
Ett känsligt hjärta Hem 