Jag känner att jag har trängt mig på
och det har tagit så
Jag gjorde mig skyldig till att så intensivt vilja vara sann och nära
Dum nog att tro att det alltid skulle vara enkelt som när vi båda var galet kära
Jag är nog en konstig, besynnerlig sort,
men livet är så jäkla kort
och jag kommer aldrig att vara så ung och vacker som idag
och ingen vet vad som händer om ett tag
och imorgon är jag en dag äldre
imorgon är idag för evigt förlorad
Söndergråtna dagar
Obegripliga otrygga dagar
De vill jag ha bakom mig
Jag vet, jag lägger press på dig
Aldrig mer ska jag bli så svag och tro att någon annan
Tro att någon annan
Tro att någon annan
Aldrig mer
Någon som inte ser
Jag skiter i happenings, presenter och rosor
Fråga istället hur jag mår och kolla in mina nya trosor
Min fasa är att jag blir ensam när jag är två
Att sitta med någon som inte kan förstå
Som inte vill veta vem jag är,
som inte orkar göra sig besvär
Nu måste jag hitta tillbaks till den jag var,
för jag sveptes med av en storm som var alldeles underbar
Och jag klamrade mig fast så hårt
Fan, vad det ska vara svårt
Jag öppnade hjärtat helt, men borde kanske bara ställt på glänt
Borde kanske inte varit så helt ärlig med vad jag känt
Men jag kan nog inte vara sån även om jag försöker
Sitter nu på balkongen och känner hur det bränner i halsen när jag röker
Hjärtat berättar sanningen för mig
Slår så hårt för dig
Ett känsligt hjärta Hem 