Stackars Sverige

Vad hände med alla tankar och idéer som flög förbi
Jag tycks ha tappat min energi
Kanske är det för att världen är så galen
och ingenting längre går att begripa
Har vi alla blivit marionetter i ett högre spel
Ett spel där endast snuskigt rika får ta del
Vilka är dom de där som ska kallas politiker
Vad är det som driver dem till sina bisarra beslut?
Vi är ett land som tappade tron till vår stat
Nu finns inget annat att tro på än rädsla och hat
Och rättvisan, vad hände med den
när inga är lika inför lagen
Parallella samhällen växer fram
Nu sitter fjortisar i varje hörn och säljer sina gram
Bakom dem förtätas staden av vidriga kontorskomplex
och stora shoppingmalls när folk ändå handlar på nätet
Svennehat och vänstervåld är bara sjuka fantasier
Mjukare samhälle och rättvisa är bara utopier
Stackars Sverige är tappat på sin sav
Allt det vackra och fina ligger nu och väntar på sin grav

Du hade rätt. Det är nog bra.


Vi är nu ifrån varandra för första gången på en månad
Konstigt nog mår jag bra och är förvånad
Du hade rätt. Det är nog bra.
Ändå har jag fastnat på vad du sa
Har kämpat så hårt för att få ett liv man bara kan få efter många år
Jag fattar ju det i tanken, men i hjärtat blev det sår
Men nu är jag själv och mår ju faktiskt bra
Jag hittar tillbaka till den som jag vill va
Allt du gjorde för mig, det finns här inuti
Men också allt som drar oss ifrån flyger förbi
Allt som drar oss ner
Jag vill aldrig vara nån som drar dig ner
Jag vill vara den som du vill ha mer och mer

Jag vet att jag borde förstå

Jag vet att jag borde förstå
Men jag känner mig avvisad ändå
Det är så sorgligt att känna såhär,
men ingen vill väl vara till besvär
Vi kastas mellan för mycket och för lite
Jag är trött nu och vet varken ut eller in,
men vet att jag vill vara din
Ville inte bli en porslinspjäs som plockas fram ibland
Var så rädd att relationen skulle rinna iväg som sand
Det är så lätt att se när man tittar utifrån
Låt oss nu bada i alla klyschor som vi kan
Låt oss inte slita på varann
Man måste älska sig själv innan man kan älska nån ann
Kanske ska man leva ensam och inte ha nån man
Ensam är stark
Då går man på säker mark
Tiden läker alla sår
De där klyschorna passar inte på mig
Jag kommer alltid vilja vara en tvåsam tjej
Och mina känslor kommer jag inte trycka bort
Jag tänker inte kapsla in mig och bygga fort

Fan vad det ska vara svårt

Jag känner att jag har trängt mig på
och det har tagit så
Jag gjorde mig skyldig till att så intensivt vilja vara sann och nära
Dum nog att tro att det alltid skulle vara enkelt som när vi båda var galet kära
Jag är nog en konstig, besynnerlig sort,
men livet är så jäkla kort
och jag kommer aldrig att vara så ung och vacker som idag
och ingen vet vad som händer om ett tag
och imorgon är jag en dag äldre
imorgon är idag för evigt förlorad
Söndergråtna dagar
Obegripliga otrygga dagar
De vill jag ha bakom mig
Jag vet, jag lägger press på dig
Aldrig mer ska jag bli så svag och tro att någon annan
Tro att någon annan
Tro att någon annan
Aldrig mer
Någon som inte ser
Jag skiter i happenings, presenter och rosor
Fråga istället hur jag mår och kolla in mina nya trosor
Min fasa är att jag blir ensam när jag är två
Att sitta med någon som inte kan förstå
Som inte vill veta vem jag är,
som inte orkar göra sig besvär
Nu måste jag hitta tillbaks till den jag var,
för jag sveptes med av en storm som var alldeles underbar
Och jag klamrade mig fast så hårt
Fan, vad det ska vara svårt
Jag öppnade hjärtat helt, men borde kanske bara ställt på glänt
Borde kanske inte varit så helt ärlig med vad jag känt
Men jag kan nog inte vara sån även om jag försöker
Sitter nu på balkongen och känner hur det bränner i halsen när jag röker
Hjärtat berättar sanningen för mig
Slår så hårt för dig

Vi är alla elever

Vi kämpar alla på vårt sätt i vår kontext
Vi gör så gott vi kan och hoppas på what happens next
Och det är så mycket vi inte förstår om varandra och oss själva på riktigt
Har vi inte mat eller tak är det inte så svårt att veta vad som är viktigt
Har vi inte hälsan så är det inte heller svårt att fatta
Men varför är resten av värderingarna så otroligt platta?
Vi kan alla hamna i misär,
även om vi nu inte är där
Det är inte en människas fel,
att hon föddes i en annan del,
eller med ett ohjälpsamt DNA
Det måste finnas en vilja att göra bra
Det måste finnas en ömsesidighet,
oavsett sin uppväxt och verklighet
Att växa upp i kaos kan göra kompassen skev,
men genom livet är alla och envar elev

Jag förlorade mig själv

För oss som tillhör en särskild sort,
kan känslor aldrig tryckas bort
De är som gnistrande pärlor som bara vissa kan se
De lever närmast hjärtat och är det finaste någon kan ge
Jag har letat, längtat och krigat som få
Jag kämpade för att min kära skulle förstå
Men det var som att skriva en text som aldrig blev tydd
Allt jag ville var att ha hjärtat öppet utan skydd
Jag ville vara nära, som när vi båda var galet kära
Nu sitter jag ensam och vill inte besvära
Av allt det fina och vackra ville jag ha mer
Och min älskade sa: Det är som att du inte ser
Och han har rätt, jag förlorade mig själv nånstans
och nu försöker jag få tillbaka min balans