Det har gått två år sen nu
Två år, älskade du
Den här dagen jag hatar allra mest
Den som blockerar och förlamar mig
Får mig att minnas hur jag klippte mitt hår och flätade runt din handled
Den bottenlösa sorgen i vår älskade ögonsten
Vi saknar dig varje dag där vi vandrar på en annan gren
Det känns som igår och evigheters evigheter
Vi fick verkligen smaka på livets vidrigheter
Det hemskaste av det hemskaste bara hände
Tog ingen notis om konsekvenserna
Och vi ritade om referenserna
Och dem har vi kämpat med sen dess
Älskade, jag tycker att vi har kämpat på riktigt bra
Jag tror att du skulle varit stolt om du sett mig och knallhatten i dag
Och det tror jag att du gör.
Jag tror att du finns här där vi är, älskade du
Jag har ett bra liv. Jag är lycklig nu
Men jag är också trött på ett sätt,
som jag inte är säker på någonsin försvinner
Och när man ser tillbaka är det alltid kärleken man minns
Är man trött måste man vara desto mera rädd om kraften som finns
Då måste man se allt det vackra som livet ger
Glädjas och sjunga och skratta för full hals
och skilja på det som inte har någon betydelse alls