Det finns så mycket krav i världen
Det är så mycket man ska ha med på färden
Men härifrån jag sitter så är det så enkelt
Jag tror det kallas perspektiv
Allt jag måste är att dö, resten kan jag förhandla lite om
Här på andra sidan gapet, kan man aldrig tycka att det är vilket som
Och färgerna lyser starkare än en höst på en vår
Det blir aldrig riktigt grått
Dagarna blir så tydliga i det här ljuset
Jag kan plötsligt höra tonerna i bruset