Du sa att jag inte är lätt
och jag tror att du har rätt på nåt sätt,
för med dig blev det väldigt svårt
Att se tillbaka känns så hårt
Vi skulle aldrig ha gett det en chans till
Men hur skulle vi vetat då i april?
Livet är ett äventyr, men det är lugnet jag söker
Det verkar vara svårt att hitta, hur jag än försöker
Själen är trött och hjärtat likaså
Jag vill nu bara bromsa upp och se hur långsamt tiden kan gå
Just när jag är som tröttast
efter en arbetsdag som blev för lång
Då ser jag dig framför mig
Ståendes väntades på mig
”Skynda dig för maten är klar!”
Känslan av dina läppar mot mina
Känslan av att allt med dig var perfekt
Mina armar under din tröja
Dina muskler under mina händer
Styrka omgärdat av värme
Just när jag har garden helt nere
Träffas jag i minnet
Mitt i solar plexus
Här drunknar jag nu
Fast i logistiken
Väntande på ett pendeltåg
Som aldrig är riktigt i tid
Spenderar så mycket liv
På de värsta platser jag vet
Ensam bland främlingar
Utan ens ett gemensamt språk
Hänvisad till tron på oss
Trots alla hemska krockar
och dina knapphändiga SMS
och torftiga telefonsamtal
Så här drunknar jag nu,
i allt som borde ha gjorts
I allt som krävs för att jag ska vara ett vi med dig
Och här på perrongen slås jag av
hur allt som borde varit lätt
blev så oerhört tungt och svårt
Jag kliver på tåget och vet inte
att på fredag tar det slut
På fredag tar jag mig ut
Så sa vi de där orden som inte går att ta tillbaka
De där orden som fick allt att braka
Sårade och söndrade
Men handen på hjärtat
Vi räckte inte till för varann
Du packade väskorna och försvann
Och här sitter jag och undrar
Vad fan var det som hände
Men jag önskar inte att du vände
Nu låter vi allt vila. Nu släpper vi det helt
Nu får vi läka på var sitt håll
Nu är jag fri att göra att göra som vill
Jag får välja när jag ska springa och sitta still
och det ska bli så jävla skönt
att få vara som jag är
och jag ska akta mig för att bli kär
För det är ju bara en jävla massa besvär
Så klackarna i taket nu kommer jag igen
Händerna i luften, själv är jag min bästa vän
Jag åker på känslostormar fram och tillbaka
Kors och tvärs på vägar som inte är raka
Kastas hit och dit
Aldrig känslomässigt stabil
Men kärleken vår är viril
Jag undrar om jag nånsin kommer till ro
Jag undrar om jag lever på din tro
Krigarprinsessan är trött
Ingenting är som förr
Nu står jag framför din öppna dörr
Nu kliver jag in och lever en stund
Vaknar upp och planerar på nytt
Bränd ifrån förlusten av det som betytt
Inuti glöder en metall
Låt den aldrig nånsin bli kall
Utanpå såg det ut som att allt bara rullade på
Utanpå såg det ut som att det kunde gå
Men blicken i spegeln, den första man ser
Jag minns att jag tänkte att den aldrig riktigt ler
Jag minns att jag tänkte att jag är för känslig för det här
Den gången det blev rupture men inte riktigt repair
Jag vet att din bild var den som stämde allra bäst
Ja, jag tror att den skulle kunna hålla bra i test
Men vad hjälpte det när den gjorde mig så ful?
Livet behöver filter för att bli lite kul
Jag kände mig så oerhört sårad
och uppenbarelsen i spegeln var trött och fårad
Kanske är kärlek bara fläckvis och klistret heter tro
Eller är den som öar man förbinder med en bro?
Ett känsligt hjärta Hem 