Det stundande nya året

Nyår är ingenting jag har brukat fira
Varken före eller efter
Före eller efter att du försvann
Det gamla och nya livet
Kanske var allting redan skrivet

Fem dagar efter nyår
Fick vi veta
Framtiden tog slut
Vem kunde tro att den bara skulle räcka
i bara åtta och en halv vecka

Det var allt som vi fick
När jag tänker på kriget
så fattar jag inte att jag lever
Jag har inga storslagna drömmar
Håller inte på att granska sömmar

Det stundande nya året
Jag hoppas att det blir bättre
Jag vill bara få lugn och ro
Livet gör ändå precis som det vill
Men jag kommer alltid försöka rätta till

Så länge jag lever
Tänker jag vara här
Så mycket jag kan
Så länge jag kan
Och tro på kärlek som är sann

Jag ska aldrig sluta hoppas på att älska
och bli älskad för den jag är
Och långt, långt borta
Vid ett hav på en ö
ska en man snart ta adjö

Han kommer hit
Med ett hjärta
med samma längtan som mitt
Har precis som jag, varit i helvetet och vänt
Har precis som jag, rest sig upp ur det som blivit bränt

Yogaandetag

Jag andas djupa yogaandetag
Jag ligger på golvet
För första gången på så länge
Känner jag att kroppens muskler
Släpper sitt grepp
Släpper sitt pansar
Jag kan andas med magen igen
I flera minuter får jag bara vara
Här på golvet duger jag
Kanske, kanske ljuger jag
Men just nu är det sant
Min kropp får flyta ut på golvet
Får bli ett med det
Får bli hur den vill
Även när den är helt still
Behöver inte anpassa sig
Behöver inte behaga
Bara andas
Bli ett med ett golv

Ett tålamod som har prövats för långt


Nu är jag kvinnan jag vill vara igen
Det var så länge sen
Tänk att det kan vara så lätt,
när man möter rätt
Humor och skratt
Faller inte längre platt
Möten jag ska vårda
Som jag ska spara på
Varför slösa bort tid på nån…
…som ändå inte kan förstå
Som att få av sig kläder
som suttit för trångt
Ett tålamod som har prövats för långt

Kvinnan idag

Kvinnan som bor i mitt hem
Som bor där idag
Hon vaknar pigg och glad
Gör precis som hon vill
Kan välja att bara sitta still
Sitter och skriver på ett fik,
och väljer sin egen musik
Tittar på filmer som hon själv har valt
Saker som borde varit egalt
Saknar inte kärleken hon trodde var grann
För man saknar sällan en riktig tyrann
Sakta, sakta bröts hon ner
Men inte numer
De mörka ringarna under ögonen försvann
Aldrig mer kommer hon offra sig för en man
Och rösten är inte längre konstlad och spänd
Och hoppet är tillbaka fast att hon blev bränd
I morse sjöng hon högt för full hals
Och ensam är hon inte alls
Är sprallig och busig som för länge sen
Och hon dansar och är vacker igen

Det var aldrig riktig kärlek

Det är så märkligt hur det kan försvinna
Kärleken jag trodde på var aldrig riktigt sann
Men jag är ok, mår faktiskt riktigt bra
Vaknar på morgonen och känner mig glad
Det var aldrig riktig kärlek
För kärlek försöker aldrig att härska
Jag minns dina kyssar och din åtrå
Men jag tvingades också att gå på tå
Din tysta aggressivitet som alltid dallrade under ytan
Den fick mig alltid att vara på min vakt
Det jag trodde var närhet, blev rent instrumentellt
Jag ville inte se det, men det blev inte längre speciellt
Man kan aldrig vara riktigt nära nån annan,
om man inte samtidigt kan vara trygg
Så när vi bröt upp till sist
var det en massa tid som vi mist
Jag känner bara lättnad över att slippa din kontroll
Känner bara att livet är så mycket lättare nu
Borde lyssnat bättre på hur dåligt jag har mått,
men vet nu att den här gången är det för gott

Dina ord sjunger inom mig

Du har väckt min längtan
Dina ord sjunger inom mig
Dina bilder skapar färger jag har saknat
Din längtan är också min
Det är som att vi målar på samma duk
Jag har aldrig mött dig
ansikte mot ansikte
eller ens känt din hud
Men jag har fått känna din puls
Min har du sannerligen fått att öka
På olika sidor av klotet
Befinner vi oss nu
Och ändå är vi så nära
Så nära, så nära som få

Julaftonshopp

Snart pekar visarna på tolv
Julafton
Vakna ensam
Men ändå inte
För vi kan mötas
Närsomhelst
Hur som helst
Jag vet att jag är älskad
Jag vet det
Och jag har varit älskad
Jag vet det
Och jag har älskat
och jag älskar
och i hjärtat växer hoppet nu
Så låt julaftnar komma
Nyår skålas in, skålas ut
Du finns
Jag vet det
Jag finns
Du vet det
Och det är allt som behövs

Aldrig, aldrig mer

Förlamningen har äntligen släppt och jag är fri
Jag ser framtiden oavsett med vem
Jag vet nu vem jag är igen
och aldrig, aldrig mer
ska jag krympa ihop och bli så svag
Jag ser nu fram emot varje dag
För livet är ren magi
och ska inte slösas bort
Det är så jävla kort
Får inte ödslas på tjafs
Nej mera kärlek vill jag ha
Blir det krångligt då kommer jag att dra
Herregud som det blev
Jag kan tåla mycket från rena hjärtan
men inte de som skyller smärtan
och blandar bort korten
Skyller ifrån sig och ser inte sig själva
Raka streck blir välvda
Händelseförlopp kastas om A till B blir C till B
Såna som räknar med den andres gråt
Såna som aldrig nånsin säger förlåt
Aldrig, aldrig mer
Aldrig, aldrig mer

Din andra födelsedag

Idag fyller du år, min älskade, älskade
Idag är det din andra födelsedag där på andra sidan
Tänk att din födelsedag skulle bli en sån sorgedag
Men svärdet vilar i skidan
Jag ska leva på så gott det nånsin går
Jag kommer alltid att gråta
Men år kommer att läggas till år
Du fina, du min måttstock på kärlek
Varför skulle jag nöja mig med nåt mindre
Varför inte värme, trygghet och smek
Älskling jag lär mig fortfarande att gå
Men jag låter ingen bryta ned mig
Låter ingen göra mig omöjlig att förstå
Vid en strand
Långt, långt härifrån
I ett land
Sitter en man som har mist
Som har vandrat längs Golgata
Som har nåt alldeles visst
Som har kämpat som en besatt
Jag är ingen skrivare, skriver han
Men för mig är han en äkta skatt
Hans bokstäver träffar rätt och rakt in
Vi delar något som man måste ha känt
Nåt som man lever med under sitt skinn
Vi delar att ha fått krossade liv
Att sen ha försökt pussla ihop det som fanns kvar
Tagit oss fram med myrsteg och kliv
Så älskling, så länge det finns människor på vår jord
Ska jag fortsätta att längta och hoppas
att någon är lika vacker bakom sina ord

Hur gör dem?

Jag lever i minnesmausoleet över vårt liv
men jag går ändå med gigantiska kliv
Jag lever helt och fullt
Jag har lärt mig att stanna i här och nu
Jag pratar med dig som om du fanns bredvid
Men jag får inget svar. Mediet sa ge det tid
Hur jag än rör mig så rör jag mig mot döden
Så jag förstår varför inte varför jag är så rädd
Men att älska i nöd och lust
öppnar upp för en förödande förlust
Hur gör dem? De som kan?
Hur går de vidare som om allt består?
Vaknar de inte på natten och ser att allt är en illusion?
Inser de inte att de lever på ren spekulation?