Månad: oktober 2019

Förlåt jag står bara inte ut med att se på

admin1 kommentar

Förlåt, förlåt jag kan bara inte se på mer
Jag kan inte längre låtsas att jag inte ser
Kliver därför fram
Är så jäkla obekväm
Folk vill inte tända eld på ved
Gillaknappen trycks inte ned
Förlåt, förlåt, förlåt
Men ett tak över huvudet är gränsen för mig
Har man en gång fått smaka
på hur det är att vara sjuk och svag
I landet där vi ska ha det så bra
så tänker man på det varenda jävla dag
Så förlåt, förlåt, förlåt
Jag kan bara inte längre fortsätta så här
Jag måste ställa till besvär
Det är inte människors allmosor vi ska förlita oss på
Det krävs så mycket, mycket mer än så
Pengarna räcker till så mycket annat
men inte empati och humanism
Sjuka, missbrukare och svaga hamnar på gatan
meningsfull vård och omsorg finns inte längre på kartan
Människor väller in över gränsen
men klarar ingen del av existensen
För bakom politiska beslut finns inget ansvar
Men pengarna räcker till lyxiga kvarter
För dem som har mycket mer
De bygger murar omkring sig
och låtsas att de inte vet
Skäms! Skäms! Skäms!
Ni har fortfarande en smula demokrati
och möjlighet att stoppa denna idioti

Alldeles för ren, alldeles för rak

adminLämna en kommentar

Jag är för reko för den här världen
jag vill inte säga att jag är klen,
men jag är alldeles för ren
Alldeles för rak
Sånt gör varje människa spak
Inte för att jag vill vara den som sårar
Jag vill verkligen inte skapa tårar,
utan för att jag blottar mig så
För att jag inte spelar spel och låtsas,
men det leder nästan till att jag krossas
En man jag mötte sa att de vuxna barnen och jobbet kommer först
Jag insåg så tydligt att han aldrig skulle stilla min törst
Det var ganska klart
Vi skulle alltså tydligen spelas ut
Jag fattade vad som låg på lut
Jag skulle aldrig få tillhöra hans flock
Jag hade bara träffat ännu en bock
Jag vände om direkt
Jag sökte efter anknytning, efter släkt
Jag måste stoppa allt energidränage,
ifrån dem som bara söker ett entourage
Sen till sist träffade jag rätt
Men aldrig nånsin att det blir lätt
Det är tydligen sån jag är
Sån jag blev efter allt det här
Sorgen och skräcken finns alltid med
Är alltid där när jag trillar ned

Min stund i paradiset

adminLämna en kommentar

Det är som att livet bäddar in
Skyddar mig
Som om det vill kompensera för allt hemskt
Varje stund är nu och jag fylls av tacksamhet
Och det handlar inte om piedestaler
Som det gjorde förut
Jag ser och förundras
Inser att jag har min stund i paradiset
Gör det för att jag har varit i helvetet
Vet att jag kan hamna där igen
Inget är givet
Men allt är stilla
Och jag behöver bara sträva om jag vill
Det är allt
Allt är nu

De förenklade resonemangens tidevarv

adminLämna en kommentar

Myers Briggs utan vetenskapligt stöd
Tillåts ändå predicera och blir kompetensens död
De förenklade resonemangens tidevarv
Gynnar psykopatens känslokalla garv
De mätandes tyranni
Det horribelt förenklades idioti
Väntar på det omätbaras renässans
New Public Management låtsas som om det inte fanns
Trollar med begrepp som vetenskap och evidens
Vägrar att befatta sig med det som bara känns
Vi måste göra oss av med en vidrig koloss
Snart måste vi börja slåss
En människa är mer än en diagnos
En komplex varelse i symbios

Måste svetsas samman

admin1 kommentar

Mitt hjärta slår volter och skyndar på
vid minsta tanke på det vi har
Vad gör du med mig, du fina?
Vet du om att du är underbar?

Tiden tillsammans rusar bara förbi
Tänk vad vi slet och vad vi drog
Åtta månader tillsammans har vi haft
Vilken sabla tur att vi verkligen förstod

Man måste bygga ett hus ifrån grunden
för luftslott håller aldrig ihop
Man måste svetsas samman till enhet
för att kunna plana i femton knop

Jag vaknar i vargtimmen

admin1 kommentar

Jag vaknar i vargtimmen
och stirrar ut i mörkret
Där dansar otäckheterna som kan hända
Där kommer ingen levande förbi
Där ekar orden som gör ont
Formerar sig till en gäckande ringdans
På en bräcklig is
Tusen trådar
Antenner och tentakler
Redo att läsa in
Stirrar ut i ödsligheten
Tusen vibrerande trådar
Känner in varenda vibration
Som om du har hört mig i sömnen
drar du mig till dig
Dränker allt det mörka
Låter alla sinnen få sitt
Ger inte tomheten någon plats
Låter det mörka försvinna och lösas upp i en flod
av den heta kärlekens glittrande läkande blod

Stig ut i livet och stick ner fingrarna i jorden. Hell Greta!

adminLämna en kommentar

Jag har sett och lyssnat så länge
men nu står det mig upp i halsen
Intellektualitet
som inte tacklar realitet

Släpp blicken, släpp taget om mobilen
Lämna den skyddade verkstan
Stig ut i livet och stick ner fingrarna i jorden
Man kan inte bara sitta på kammaren och snickra med orden

Klimatförnekare de lurade även mig
Så pinsamt att jag föll för såna trick
Så Hell Greta du äger och du äger fett
Du är en av de få som verkligen har vett

Din unga röst är så fylld av kraft
Så mycket klokskap i den lilla kroppen
Så hotfullt att höra sanningar som inte är bekväma och kul
Förnekelsen drabbar oss alla och det går inte längre att göra Greta ful

Jag kan stå ut med att jag är feg
Jag kan stå ut med att jag borde gjort mer,
och att jag borde ha intresserat mig för vårt klot
Men det jag inte tål är att vara en nyttig idiot

Så Hell Greta gör det du gör
Låt alla konsumister gnälla och förvilla
Kanske är det försent, den spillda tiden, det kan ha varit fatalt
Kör bara Greta, den enda vägen som finns är den du har valt

Ifrån djupet i mitt hjärta

adminLämna en kommentar

Jag vill gömma mig i din famn
Söker din närhet. Din hud
Men det är ifrån djupet i mitt hjärta jag vill mötas
Och det är där jag vill vara kvar
Jag hoppas att du ska känna
att där finns alltid en plats för dig
Där vi kan vara precis som vi är
Trasiga, tufsiga av livet,
men alltid starkt skimrande
i ljuset ifrån våra ögon
Ibland blir orden fel och kommer inte i samma takt
Men om våra hjärtan inte slutar att tala och höra
klarar vi varje dissonans i det vi sagt och inte sagt

Trygga basen ut ur bild

admin1 kommentar

Jag kommer alltid skicka mera hjärtan
Kommer alltid att vara den som längtar först
Kanske är jag för känslig för nyanser
Men jag fasar för ett liv med ostillad törst

Inuti ett ensamt vilset barn
Trygga basen som försvunnit ut ur bild
Ropar ut i tomhet utan resonans
Tänk vad upplevelsen kan vara skild

Det måste väga lika tungt
Det måste finnas en balans
Ett givande och tagande
Om relationen ska ha någon chans

En relation som inte knutits an
Tänk om det klistret inte finns?
Tänk om det är krassare än jag tror?
Men är inte allt en förvrängd lins?

Är det inte en grym paradox ändå
Att ingenting vi får nånsin består
Att allt vi har kärt bara kan försvinna
Att vi inte kan gå igenom livet utan sår

Därför stannar jag nu upp och bara njuter
Njuter ödmjukt för att det inte blir bättre än så här
Låter livet rusa för fort och virvla mig runt
Ropar i mörkret och försöker lita på att du alltid är där