Månad: september 2019

Älskar, älskar som besatt på nytt

admin1 kommentar

Så mycket att göra innan jag dör
Så mycket liv att leva medan det finns
Fast det viktigaste är att fortsätta det jag gör
Älskar, älskar som besatt på nytt
Lever maximalt på oändliga procent
Älskar medan jag sörjer det som flytt
Min fina, jag känner dig nära, inuti och utanpå
Medan himlen målar höstfyrverkeri
Om det ändå inte vore så svårt när du måste gå
Du bara ler och säger att du kommer ju tillbaka,
men jag kan inte lova dig mer än hundra år!
Jag jagar bort rädslan och försöker bara bejaka
Jag känner din hud mot min och tänker att jag har allt
Glöden glöder inom oss som kämpat mot alla odds
Med dig kan jag nog klara mörkret och att det blir kallt
Älskar, älskar som besatt på nytt
Lever maximalt på oändliga procent
Älskar medan jag sörjer det som flytt

Drömmen om ovikta dagar

admin1 kommentar

Drömmen om ovikta dagar

De svindlande vindlande möjligheterna

När tiden inte är intecknad

De dagarna finns inte

Lika lite som framtiden

Förmätet tecknar jag ändå in varenda dag i min kalender

Som om jag var lovad tid

Plikttid, ambitionstid, fritid

Fast att det enda som finns är nutid och dåtid.

Välja foton

adminLämna en kommentar

Jag väljer inte längre foton där jag är som vackrast
Jag väljer inte längre foton där filtret trollar bort
Jag väljer foton där jag vet att jag var äkta glad
Där jag kände mig trygg
Alla de andra behåller jag som ett minne
Som ett varningens finger,
på hur ingen ska behöva må
Jag väljer inte foton efter hur de ser ut
Jag väljer foton efter hur det kändes när de togs
Det var så länge sen jag var riktigt glad
För att inte tala om lugn och trygg
Så nu väljer jag de som glittrar
De som påminner mig om varför jag ska vakna
De som får hjärtat att ta ett extra skutt

När kommer svackan?

adminLämna en kommentar

Dina varma händer
De letar sig fram
Din busiga blick kan aldrig bli annat än en ynglings
Du vill vara med mig
Jag kan inte riktigt ta in det
Hur mycket du vill vara med mig
Hur mycket jag vill vara med dig
Men när kommer svackan?
Ja, det ropar hothjärnan skrämt
När kommer de?
Svårigheterna?
Missförstånden?
Ord som krockar?
Uppgivenhet, ilska och frustration?
Feltolkningar av godaste intention?
Tvivlen och rädslan?
De som dansar hånfullt i skuggorna?
I mörkret?
I tröttheten?
Men din famn sluter sig om mig i morgonljuset
Och där ligger jag alldeles lugn
Känner inte minsta rädsla
På väggen hänger ett nytt fotografi
Jag känner att nu är det vi
Jag svarar min hothjärna:
Det var stormarna som skrämde,
och ändå är de beviset på att vi hör ihop
Det här är svaret på längtan efter kärlek som tål
Jag kan nu ta en lugnande smekning, utan att läsa in ironi
Kan känna att han som ligger bredvid mig, bara vill mig väl och gott
Jag får vara mig själv utan att det leder till farväl
Och jag kan nu känna det ända in i min själ

Etiken lämnade vården och åkte sin väg

admin1 kommentar

Etiken lämnade vården och åkte sin väg
och kvar stannade moralen från andra länder
där pengarna och ytan styr det som händer
Och där finns vi som har sett något annat
och måste avprogrammeras, fördummas
Där sitter jag och ser på och förstummas
Kortsiktigheten och mammon plöjer fåror
där patienterna kommer i kläm
Tänk att jag sitter där och längtar hem
Blev främling där jag är född
Längtar till ett land som inte längre finns
Snart har erfarenheten ersatts mot en annan lins
Fy fan vad andefattigt och värre tycks det bli
Och politikerna som inte kan nåt om vård
driver vidare linjer som slår okunnighetsrekord
Kunskapen ligger och ropar på hjälp
Erfarenheten har förtvivlat klamrat sig fast i avloppet i slasken
Och lojala medarbetare fortsätter att hålla masken
Av livet fårade ansikten ligger under kniven
Och kroppar ska exponeras, tuktas, döljas
Konsekvensanalyser är inte lagar som måste följas
Naturligt blir onaturligt, vackert blir fult
Vad som signaleras till barnen lämnar man därhän
men för en vackrare yta ber man på sina bara knän
och till den heeeliga marknaden
Reflektion med respekt
Utbytt till ungt och fräckt
Konsumera mera och bli aldrig nånsin nöjd
Lobba mera och grumla sikten tills det inte går att se
Mjölka ut jordens resurser tills den inte har mer att ge
Och jag längtar hem…

Ett andetag

admin2 kommentarer

Ett andetag. Ett fritt, ett ytligt, ett djupt, ett rosslande, ett kämpande.
Andetag som vågor.
Höga, låga, nästan obefintliga, små krusningar eller taggiga med vita gäss.
Andetag styrda av känslor. Varma, heta, svala, kalla, lugnande, oroande, taggiga, tryckande eller rivande.
Ett andetag i alla väder.
Klar himmel, sol och synlig horisont.
Täta betonggrå moln och ingen sol.
Molnig himmel men med synligt blått.
Stora svarta åskmoln fyllda av regn och blixtar.
Ett andetag ackompanjerat med en stadig puls.
Ingenting kan vara mer.
Ingenting kan vara större.
Ingenting kan vara viktigare än det.

Vi ska fira i dagarna tre

admin1 kommentar

Vår älskade knallhatt fyller år
Är inte det minsta liten
Men kommer alltid att vara vår lille son
Vi ska träffas och chilla och fira det bästa som hänt i mitt liv
Vi lever så som du önskade och hoppades,
och jag tror att du tittar ner…och ler
Vi lever med hål i våra hjärtan,
men vi lever allt bättre
Vi lovade att vi skulle klara oss,
fast att vi inte visste alls
Vi lovade fast att det kanske inte alls var sant
Långsamt blir det mörka lite mindre mörkt
Det ljusa lyser runt ditt minne
Ditt varma, lugna, kloka sinne
Du ställde in vår relationskompass
Såg oss i det vackraste sken
Jag och vår ögonsten
Vi har lärt oss
Vi ska fira i dagarna tre
Ska ta vara på det livet kan ge
Nära de som bor i våra hjärtan
Ja jag tror att de är så man håller borta svärtan
Vi ska fira i dagarna tre

Väver trådar som håller

adminLämna en kommentar

Vackra stunder kom och dröj er kvar
Lägg ert glitter i hjärtat mitt
och göm er i den allra minsta cell
Låt mig minnas för alltid att i svart finns alltid lite vitt
Låt mig minnas i förtvivlan
Låt mig minnas att allt hänger ihop
Hjälp mig att känna förtröstan
och att någon hör mina rop
Jag förstår nu att sorgen alltid stannar kvar
Men den skapar djupet i livet jag lånar
Skapar djupet i det jag har
Ingenting är säkert. Ingenting har jag löfte om
Därför tränar jag på att skärpa mina sinnen
För allt jag har är nu och jag behöver inte mer
Med dem jag älskar samlar jag nu på minnen
Väver trådar som håller
Väver dem av guld, silver och glas
Trådar som glittrar och reflekterar ljus och mörker
Trådar som glittrar även när allting går i kras

Skvättar av tid

admin1 kommentar

Jag lever på skvättar av tid
och fragmentarisk kommunikation
Med det yttre
Med det inre
Det är lånad tid,
och det gäller alla
Jag är så mycket starkare än jag tror
Kan så mycket mer
Nu ska jag leva mitt liv som jag vill
Inte lämna det åt andra
Jag har betalat färdigt,
och gjort mina plikter
Nu kan jag dansa på drömmarna
Allt det här säger min inre musa
Och hon älskar mig villkorslöst
Och om jag lyssnar noga,
kan jag höra henne även i dånet av en storm

Jag sätter mig ned vid havet

admin1 kommentar

Jag sätter mig ned vid havet och låter vågorna hjälpa mina andetag
Jag sitter och känner hur något stillar sig inuti en stund
Helst vill jag sitta där ännu och se färgernas skiften
och molnens föränderliga olja på duken
Det stillar sig sällan inuti numera
Istället hörs gnissel om att vara på fel spår
Att varken hinna stanna upp eller skynda på
Fast att hösten redan verkar vara här,
tycks inget vilja rätta in sig i trygg vardagslunk
Drunknande i stadens brus och buller med människor som ilar fram,
undrar jag hur jag en gång orkade vara en av dem i det där.