På eggen av en kniv

Relationer är så svårt

Orden träffar så hårt

Ja de ringer nu varje dag

Jag glömde vad det var du sa var bra

Men jag minns att du sa att jag måste ändra mitt sätt

Jag vet att det ligger sanning idet, du har rätt.

Jag vandrar nu runt bland ruinerna

Bland de brustna illusionerna

Jag vill så gärna försöka med dig

Jag vill så gärna ändra på mig

Men vad händer om det inte går?

Vad händer om vi får oläkbara sår?

Jag trodde att det skulle gå av sig självt, jag har varit så naiv

Nu vet jag att kärlek är att vandra på eggen av en kniv

 

Dimridåer framför all oförståelse

Jag vet inte vad som är värst
att vara ensam eller två
När det inte går att förstå
När inget är konkret
Och allt bara är en smet
Dimridåer framför all oförståelse
I botten ligger allt det vackra och glänser
Där ligger den dold, kärleken bortom alla gränser
Allt det jag sa och gjorde borde betyda så mycket mer
Men det är något helt annat du ser
Det skrämmer mig långt in i märgen
Och allt du gjorde och sa som gjorde mig hel
Som gjorde mig trygg så att inget kändes fel
Det känns som att du sakta tar det tillbaks och suddar ut
Jag tar på skyddsutrustningen för att klara att det tar slut
Kanske kan jag leva ändå
Kanske kan jag för ett slag,
få hjälp med varje andetag
Men hjärtat ropar: Varför då?
Varför ska jag inte sluta slå?

Vi visste att det skulle bli svårt

Gå inte i mörka vatten
Det är inte rätt väg i natten
Skärvor av det förflutna får så vassa kanter då
De hjälper inte det minsta på vägen till att förstå
Vänta på gryningsljuset och se en annan karta
Vi passade aldrig in, vi var aldrig smarta
Men vi sålde oss inte lika hårt
Och vi visste att det skulle bli svårt.

Tänk vilken ynnest

Tänk att jag får somna bredvid dig varje kväll
Tänk vilken ynnest
Du är inte någon jag tar för given
Jag ser glittret du sprider omkring dig
Jag ser det som genom ett fönster
och kan inte alltid känna det,
men jag är säker på att jag en dag
kommer känna hur det helt sjunker in
Det räcker med att se dina omtankar
och det är vackrare än allt
Men på kvällen då inget annat stör,
och jag ligger där alldeles tätt, tätt intill,
känner jag din kärlek helt utan filter
Och då når den ända, ända fram

Minnesmosaik

Vi gick till parken där allt kretsade förra sommaren
Min väninna och jag
Och vi gick till utsikten och såg
hela delen av stan som jag tillbringade mina nätter i
Förra året
Året då allt jag visste om livet raderades ut
Året då jag hölls under armarna av försynen
Jag mindes ångesten
Jag mindes skräcken över att behöva komma hem till en ensam säng
Tänk att jag överlevde
Året då allt rasade
Didions magiska tänkande, det förstår jag nu
Ett år av magiska skyddande händer mitt i infernot
Jag ser tillbaka och känner oändlig tacksamhet för hur det blev
Jag ser hur det kunnat bli
Den avgrunden vill ingen känna till
Och precis som vi alla egentligen redan vet, beror det på kärleken
Den som lyckades gro under förrädiska omständigheter,
och fann hoppet och tron i myllan

Kanske kan det gå

Kanske kan det gå
När jag ser in i dina ögon,
tror jag så
Men när tröttheten sätter in
och det mörka tar över
tänker jag kan det någonsin
Snälla liv låt mig läka nu
Låt inget mer får ske
Den mitt hjärta vill ha är du
Jag vet inte hur lång tid det tar för mina tårar att torka
Men jag undrar hur länge finns du med mig?
Kommer vi att orka?
Kanske sker det aldrig helt
Kanske blev jag för skadad
Ibland blir det ganska stelt
Jag är nog svår att förstå
Tänk hur länge man kan leva i ovisshet,
I mitt gamla liv kändes det inte så
Men nu ser jag saker i ett annat sken
Jag undrar hur mycket vi aldrig sa
Kanske satt vi på en jättetunn gren

Önskar dig en härlig dag

Ibland faller en stjärna och en önskning slår in
Det hände mig när du blev min
Det är din födelsedag idag
Du kommer alltid att vara äldre än jag ha, ha, ha…😉
och vi ska alltid ha det bra
Jag hoppas att jag får gratta dig så många år framöver att jag knappt minns hur många
Jag hoppas att vi aldrig kommer att tycka att stunderna tillsammans är långa
Låt oss hissa segel och låta vindarna styra
Jag vet att dina segeldagar är dyra
Och vatten är också mitt element
I jämförelse med det känns allt annat som cement
Jag hoppas att vi kan gå på kryss
Varvat med en och annan kyss
Kanske kommer gennakern upp och vi får fart
Med vinden ifrån rätt håll kan det bli underbart
Jag önskar dig en härlig dag min fina, vackra du
och låt oss leva och älska, för livet pågår nu

💗

Längtar hem

Jag virvlar runt i undervattensvirvlar av känslor och hormoner
och slungas runt utan stadga i kroppen och själen
Jag försöker att hålla ut
Försöker andas
Går runt som om jag har tappat nåt
Som om det är nåt som jag har glömt
Åh så plötsligt inser jag vad det är
Jag längtar hem
Längtar hem
Jag längtar hem till det som inte längre finns
Det som en gång var mitt hem
Min trygga hamn med dig
Det är fortfarande som om jag ska komma hem och berätta
Som om jag har varit ute i krig
Längtar… längtar förgäves
Jag kommer aldrig mer hem till dig
Kommer aldrig mer hem till ditt lugn
För du finns inte här
Du kommer aldrig mer tillbaks
Det är som om jag har rest ut på äventyr
och träffat en man och blivit kär
Tänker att jag på nåt bisarrt sätt ska berätta
Ja jag tror att din död har gjort mig galen
Kanske blir jag aldrig densamma igen
Men vem är det som blir älskad av mannen jag fann?
För jag är ju inte hon
Hon som jag en gång var
Längtar, ja längtar förgäves
Jag kommer aldrig mer hem till dig
Kommer aldrig hem till ditt lugn
För du finns inte här
Du kommer aldrig mer tillbaks
Kanske är det så
att det är du som har rest
Ut på äventyr
Längtar du i så fall hem?
I en parallell värld lever jag,
ibland i en helt egen galax
Älskar och blir älskad,
medan du är någonstans eller ingenstans

Den dysfunktionella relationen

I den dysfunktionella relationen
Minns jag hur jag tolkade situationen
När du kom med din kommentar,
tänkte jag att jag inte är nån jävla accessoar
Om du vill att jag ska sänka garden…
så borde du nog hålla käften lite mer
Du säger nåt som hugger i bröstet och ler
Säger att jag inte behöver bry mig, det är bara en parentes,
men det hela blir en sån jävla antites
Du måste inse är att jag är av tunnare ull,
och jag har ingen ork, min inkorg är full
Det är så mycket lättare att kontra en jabb än vassa ord
Det är så svårt att få bort dem när skadan redan är gjord
I den dysfunktionella relationen
Tolkade min hothjärna situationen
Ibland svajar mina hormoner och jag är utan hud
Fast det som syns utåt är en väldigt taggig skrud
Stunder då jag är så fasligt känslig för kritik
Det kan bli som att slå in spik… pik för pik
Jag går i baklås och kan inte hitta ut
Om jag bara kunnat hålla min stora dumma trut
Orden som jag älskar har gömt sig allihop
och du försöker knyta upp denna omöjliga knop
I den dysfunktionella relationen kan ingenting växa
Men jag tänker att den blev en nyttig läxa
Jag ska aldrig, aldrig mera dit
Då blir jag hellre en eremit
Mot det mörka lyser det jag nu har så starkt och ljust
Framtiden ligger där så tydligt och inte minsta diffust
Visst blir jag fortfarande jätterädd ibland
Men du har alltid en utsträckt hand
Jag förstår ju att jag har en dålig period
Jag hör dig säga: utan rädsla finns inget mod