I den härliga framtiden som nu alldeles snart här, kommer jag att slippa att träffa riktiga människor. Jag kan snart lösa alla mina problem framför min dataskärm Jag kan lyssna på förinspelade röster och välja rätt knapp Jag har dock också turen att ännu fortfarande få möjligheten att sitta i en enormt lång telefonkö för att få tala med en riktig människa som andas och har blod i sitt blodomlopp. Men meningen med den långa väntan är ju att jag ska lära mig att inte förlita mig på såna dyra alternativ, så de spelar upp klassisk musik som blir förskräcklig, skrällande och oigenkännlig i telefonen och någon röst talar och informerar oavbrutet om de enorma möjligheterna som finns att nå informationen via datorn och telefonval. I den härliga framtiden som nu alldeles snart här kommer jag att kunna bli läkarundersökt via telefonen och förmodligen skanna kroppen själv. Jag kan också prata med en psykolog eller i bästa fall en psykoterapeut framför en skärm. För hur skulle det annars kunna gå snabbare? Allt ska gå så fort som möjligt. Snabbt, snabbt, snabbt. Forskare forskar på internetpsykoterapi och snabbterapi. De följer spelplanen. New Public Management. De har inget ansvar. Rönen ska ju säljas in. En kvart ska räcka. Ska räcka för att skapa allians, ett relationellt möte och ge en läkande process. Sjukvård ska vara lönsam. Redan i kvartalsrapporten. Och vi har inte råd. Vi har inte råd. Vi kan rusta för krig men inte för fred. Vi fokuserar på sjukdom men inte på välmående. Det kostar för mycket. Vi kostar för mycket. Vi får inte kosta. Vi måste producera för att kunna konsumera. Vi får inte vilja sluta konsumera. Vi får inte bli för trygga. Då slutar vi att sträva. Då behöver vi inte konsumera och hur ska det då gå för de som fortsätter att producera? Vi får inte åldras. Vi får inte bli fula. Därför måste vi producera så att vi kan konsumera mera skönhetsoperationer, så att vi ser trevliga ut. Annars kan vi inte producera. Får inte producera. Gammalt är jobbigt. Erfarenhet är ointressant. Uppfinna nya hjul är enklare. Allt är ekonomi. Marknadsekonomi. För det finns ju inget annat. För hur skulle det se ut om lönsamheten räknades på tio år istället? Det är ju låååååångsamt. Ingenting får vara låååååångsamt. Låååångsamt bredband, låååångsamma bilar, låååångsamma böcker och låååångsam mat. Hur skulle vi då hinna med? ”Du har nummer 41 i kön men du vet väl att du kan gå in på Dina sidor och…”
Ett känsligt hjärta Hem 