Jag trodde att jag var enkel att förstå
Jag trodde att jag var bra på att klä i ord
Inte visste jag att jag var så svår att förutspå
Det var visst han som nu är en ängel som dolde det
Det var han som mötte mig som sitt barn
Efter 21 år är det så mycket man bara vet
Men nu måste du be om det du behöver sa mentorn och log
Jag svarade slagen av insikten
Jag tänk vad det är märkligt, jag som ändå älskar ord
Jag ska svälja stoltheten och be om det ifrån dig.
Av dig får jag inte nog.
och det bästa är att du säger att du älskar mig
Nej jag är visst inte så enkel och klar
Mina känslor kan inte bara storma utan kryper ibland utanpå
Jag är så glad att du vågade stå kvar
Nu är jag inte längre lika rädd
Jag behöver inte rusta mig
Jag kan blotta mig och behöver inte vara beredd
Jag tyckte att du bara skulle förstå
Jag bet ihop och blev bara argare och argare
och till sist sa jag att det här kommer inte att gå
Och nu är vi ändå här,
och har lärt oss så mycket om varann
Tänk att man kan vara så kär!
Man måste ge allt i kärlek för att få den helt och fullt
och risken kan man inte göra något åt
Jag kastar mig ut som ifrån en katapult
Ett känsligt hjärta Hem 