Ensam på en öde planet

Ensam på en öde planet
Det är svårt att vara sin egen profet
Med facit på hand är allting enkelt
Men dessförinnan är det mesta dunkelt
Tänk alla drömmar jag hade om oss
Hela mitt hjärta öppet. Sen började vi slåss
Nu har jag släppt allt jag trodde på
Jag drömmer inte längre så
Människor talar om att leva på fina minnen
Så fungerar inte mina sinnen
Sånt kan jag inte leva på
Det kan inte få mig att orka gå
Jag vet att jag har varit älskad flera gånger
Men det finns bara kvar i mina sånger
Just nu ger det ingen lättnad. Ingen tröst
Allt som hörs är ensamhetens röst
Kanske föds nya solar och en ny horisont
Kanske behöver jag inte vara en soldat vid en front
På den här ensamma planeten ekar hjärtslagens dunk
Här finns bara en förutsägbar vardagslunk
Men sen bröt någon isen och det var inte jag
Någon talade till mitt hjärta som svarade: Förlora inte en dag
Jag ser honom komma gående i horisonten och han lyser,
och inuti mitt blodomlopp finns inget längre som fryser

Religion istället för det gudomliga

Vad hände med dig som talar som om du ständigt förkunnar
Hur blev du så här?
Ja, det är inte utan att jag sitter och grunnar

Du rapar upp bibelcitat och tvingar på din åsikt,
och talar om den verkligt sanna tron
Du säger att du har kommit till insikt

Ditt liv var tomt och innehållslöst och du sökte tröst
Men tänk om du hade lagt tid på att förstå dig själv
Om du hade låtit ditt välvilliga vittne få en röst

Tänk om du hade lagt energi,
på att se att bibelorden fängslar och låser,
och inte gör dig fri

Nu har du fått plankor att stå på och handtag att hålla i
Nu tror du på den rätta vägen,
och du vill få så många som möjligt att stå dig bi

Jag invänder och säger att du har fått fatt i en krycka,
men har missat att kalibrera din känslokompass
Om en människa bara får läka kan hon av egen kraft ge sig lycka

Du talar om orden och sakramenten men förstår inte logiken
Du inser inte att begreppen så fort blir obsoleta
Som alla religiösa tappar du det gudomliga framför retoriken

Om jag bara kunde få dig att se det jag har sett och får se
Om jag kunde visa hur gud finns och visar nåd
Om jag kunde visa vad det gudomliga, som bor i oss alla, kan ge

I helvetets förgård fick jag se vad som verkligen var något värt
Det handlar inte om att försaka och inte heller om att rusa fram
Det gudomliga vackra ligger redan här och allt annat är sekundärt

Lidandet kan vi tyvärr inte slippa, det hör tydligen till detta kalas
Och varje gång vi drabbas ställer sig tiden still,
och plötsligt syns allt som genom ett gigantiskt förstoringsglas

Då syns alla detaljer och alla krävande krav ger sig av
Mellan livet och döden lämnar tramset festen
Mellan livet och döden ser vi vad livet ger och gav

Så släpp dina bibelord och lyssna på kärlekens vishet
Det är bara där du kan bli trygg och hel
Bakom orden du tror på har det smugits in så mycket falskhet

Det är dåraktigt att be gudarna om det man kan åstadkomma med egen kraft
Vi har alla kapaciteten om vi bara får och ger oss en chans
Om vi ställer oss still och lyssnar noga finner vi glittret vi alla alltid har haft

I den härliga framtiden

I den härliga framtiden som nu alldeles snart här, kommer jag att slippa att träffa riktiga människor. Jag kan snart lösa alla mina problem framför min dataskärm
Jag kan lyssna på förinspelade röster och välja rätt knapp
Jag har dock också turen att ännu fortfarande få möjligheten att sitta i en enormt lång telefonkö för att få tala med en riktig människa som andas och har blod i sitt blodomlopp.
Men meningen med den långa väntan är ju att jag ska lära mig att inte förlita mig på såna dyra alternativ, så de spelar upp klassisk musik som blir förskräcklig, skrällande och oigenkännlig i telefonen och någon röst talar och informerar oavbrutet om de enorma möjligheterna som finns att nå informationen via datorn och telefonval. I den härliga framtiden som nu alldeles snart här kommer jag att kunna bli läkarundersökt via telefonen och förmodligen skanna kroppen själv. Jag kan också prata med en psykolog eller i bästa fall en psykoterapeut framför en skärm. För hur skulle det annars kunna gå snabbare? Allt ska gå så fort som möjligt. Snabbt, snabbt, snabbt. Forskare forskar på internetpsykoterapi och snabbterapi. De följer spelplanen. New Public Management. De har inget ansvar. Rönen ska ju säljas in. En kvart ska räcka. Ska räcka för att skapa allians, ett relationellt möte och ge en läkande process. Sjukvård ska vara lönsam. Redan i kvartalsrapporten. Och vi har inte råd. Vi har inte råd. Vi kan rusta för krig men inte för fred. Vi fokuserar på sjukdom men inte på välmående. Det kostar för mycket. Vi kostar för mycket. Vi får inte kosta. Vi måste producera för att kunna konsumera. Vi får inte vilja sluta konsumera. Vi får inte bli för trygga. Då slutar vi att sträva. Då behöver vi inte konsumera och hur ska det då gå för de som fortsätter att producera? Vi får inte åldras. Vi får inte bli fula. Därför måste vi producera så att vi kan konsumera mera skönhetsoperationer, så att vi ser trevliga ut. Annars kan vi inte producera. Får inte producera. Gammalt är jobbigt. Erfarenhet är ointressant. Uppfinna nya hjul är enklare. Allt är ekonomi. Marknadsekonomi. För det finns ju inget annat. För hur skulle det se ut om lönsamheten räknades på tio år istället? Det är ju låååååångsamt. Ingenting får vara låååååångsamt. Låååångsamt bredband, låååångsamma bilar, låååångsamma böcker och låååångsam mat. Hur skulle vi då hinna med?
”Du har nummer 41 i kön men du vet väl att du kan gå in på Dina sidor och…”

Det finns ett glitter i din ögon

Det finns ett glitter i din ögon
Ögonen som lyser i cyan och azur
Kombinationen av dem och ditt leende
får mig alltid att tänka: Vilken jäkla tur

Tänk om du aldrig mer hade ringt
Tänk om du hade gett upp där och då
Då hade vi inte blivit vi
Tanken skrämmer. Då hade det inte varit vi två

Tänk att vi höll på att missa hela härligheten
För att jag tänkte för mycket och talade för lite
För att det började för bra för att vara sant
Du som får mig att känna mig som Afrodite

Barnet i människovarelsen


Jag åker till jobbet och gör vad jag ska
Inget människoöde kan någonsin tråka ut
Ett möte kan bli nja, jaha eller riktigt bra

Människovarelse
Varande människa
Människoblivelse

Ingen människovarelse utan glitter som blänker
Oavsett hur långt inne så hittar man längtan där till slut
Ligger där och lyser, vad vi än gör och tänker

Finns där på färden
Jag följer ljuset till ett fönster
Fönstret leder ut i världen

Ut i ett oändligt universum
Med alla färger som tänkas kan
Ett alldeles fritt kuriosum

Någonstans inuti oss alla bor ett litet barn. Hur mår ditt inre barn?
Är det älskat sett och förstått?
Tänk så många försummade barn. Intrasslade i ett garn,

De bor i människorna i det här maskineriet
De ropar förtvivlat med hjälp av ångesten
Med hjälp av raseriet

De drar ut sladden till strömmen
Släcker ner
Lägger en svart duk över drömmen

När de inte orkar längre
När de inte längre ber något mer
Det är då luftrören blir trängre

Dummare för varje dag

Arbetet i vården är trist
Blir nästan olidligt efter ett tag
Jag tror att det är etiken vi har mist

Skulle inte ha varit så svårt
Om inte dumheten alltid vann
Och om det någonsin fanns support

Arbetet i vården skulle inte kännas så meningslöst
Om resurserna inte spolades ut
Om inte fördumningen infördes motståndslöst

Skulle inte kännas så jävla fördummande
om inte allt utom kvalitet var viktigt
Om inte allt dränktes i mammons förkunnande

Om inte allt som arbetats fram
Allt som människors lidande har lärt oss
Inte ens väger ett gram

Kunskap gjordes helt meningslös
Skulle inte kännas så jävla förnedrande
Om personalgruppen verkligen var medellös

Och om inte Restylaneläppade våp,
utan aning om skillnaden på kvacksalveri och vetenskap
ska tala om vart vi ska ställa skåp

Vårdens resurser slösas bort,
för att människor har slutat lyssna och tror att de vet bäst
och för att perspektivet alltid är så kort

Och jag går till jobbet och blir dummare för var dag
Men jag måste ju äta som andra
Just nu får andra kriga medan jag är svag

Ditt namn på displayen

I bilen såg jag plötsligt ditt namn på displayen
Bilstereon sökte efter din telefon och ville koppla upp sig
På ett ögonblick visade tankarna och känslorna hela grejen

För ett ögonblick trodde jag att du fanns
Som om jag bara var på en lång, lång resa,
och att vi en dag skulle mötas någonstans

Det är som om jag har skickats iväg för att lära
Inte som en belöning utan som ett straff
Som om jag behövde tuktas för att inse det primära

Jag har gått och tänkt på hur jag ska kunna förklara
Hur ska jag kunna förklara att jag älskar en till?
Men jag hör alltid dig säga att jag inte har nåt att försvara

Ju tryggare jag blir desto mer minnen spelas upp inuti
Som en bisarr tortyr, likt en häxprocess,
med undertexten att går du inte igenom blir du aldrig fri

Jag trodde jag var enkel

Jag trodde att jag var enkel att förstå
Jag trodde att jag var bra på att klä i ord
Inte visste jag att jag var så svår att förutspå

Det var visst han som nu är en ängel som dolde det
Det var han som mötte mig som sitt barn
Efter 21 år är det så mycket man bara vet

Men nu måste du be om det du behöver sa mentorn och log
Jag svarade slagen av insikten
Jag tänk vad det är märkligt, jag som ändå älskar ord

Jag ska svälja stoltheten och be om det ifrån dig.
Av dig får jag inte nog.
och det bästa är att du säger att du älskar mig

Nej jag är visst inte så enkel och klar
Mina känslor kan inte bara storma utan kryper ibland utanpå
Jag är så glad att du vågade stå kvar

Nu är jag inte längre lika rädd
Jag behöver inte rusta mig
Jag kan blotta mig och behöver inte vara beredd

Jag tyckte att du bara skulle förstå
Jag bet ihop och blev bara argare och argare
och till sist sa jag att det här kommer inte att gå

Och nu är vi ändå här,
och har lärt oss så mycket om varann
Tänk att man kan vara så kär!

Man måste ge allt i kärlek för att få den helt och fullt
och risken kan man inte göra något åt
Jag kastar mig ut som ifrån en katapult

Midsommar

Ännu en högtid som kräver
Så många som sig förhäver
Planerar i evigheter
och sliter ihjäl sig
Men inte för mig
Nej det är ingen stor grej
Med dig kan jag vara var som helst
Jag vill bara känna lukten av gräs och se himlen ovanför
Jag låter naturen vara regissör
Midsommaren är enkel som en picknick på en filt
Alla som vill får vara med
utan att vara släkt i ett enda led
Tänk hur enkelt det kan vara!
En filt och lite sill och potatis
Och det viktigaste är gratis