Vår resa var nittiotvå dagar lång
Jag ångrar inte att jag reste med dig
Men nu är resan slut
Vi nådde vägs ände
Jag känner sorgen över vår svanesång
Men den du ville ha var en annan tjej
Ångesten blev akut
Vi pratade utan att det vände
Jag vill inte försöka ännu en gång
Vår tvåsamhet blev för krävande för mig
Jag anpassade mig tills jag började slå bakut
Sorry, men det är vad jag kände
Nittiotvå dagar lärde mig mycket på en gång
Obetydligheter kunde växa och bli en jättegrej
Jag blev spänd, förkrympt och behövde ta mig ut
Nu håller jag om mig själv, min närmaste frände.
Ett känsligt hjärta Hem 