Tröttheten som länge har tärt
Har börjat slita mig i stycken
Faller sönder bit för bit
Och i minnet ekar de hårda orden
ifrån två som inte mäktade med
De vassa kanterna…
De började skava sönder,
istället för att slipas ned.
Terrängen blev allt snårigare,
istället för att öppna upp
Nu sitter vi här och försöker,
få bort alla taggar som blev kvar
Men krigare som vi kan inte ge upp så lätt
För oss har ingenting varit lätt på länge
Oss skrämmer inte några små sår
allra minst några taggar ifrån ett snår
Ett känsligt hjärta Hem 