Månad: april 2019

Jag är långt hemifrån

admin1 kommentar

I skuggan av kärleken jag har fått
gäckar förgänglighetens ångest
Skörhetens och åldrandets fasa
Så lätt kan allting rasa
Jag är långt hemifrån
Flera hundra mil bort
Då blir det så tydligt, allt jag blev berövad
Då blir det uppenbart att jag inte bara blev prövad
Min historia. Mina rötter
Det som uppkom med oss
Det som tog åratal att bygga upp med alla viktiga element
Levt liv tillsammans som ett stadigt fundament
Det låter kanske frestande att få börja om på nytt
Men när man blir tvingad,
är det inte något annat än ett överfallsrån
Det plågar mig när jag är långt hemifrån
Jag söker mig därför till ljuset i det nya
Hoppet och kärleken som jag har fått
Söker mig till den bästa av famnar
Vi går hand i hand vart vi än hamnar
Och ändå är det långt till land
Och nära till stormens öga
Men jag klamrar mig fast
i känslovågornas tvära kast

I glädjen bor sorgen

admin1 kommentar


Just nu lyser solen på mig och de mina

Just nu känner jag nåden i livet här och nu
Jag upplever fantastiska saker och platser,
men mitt i allt det fina finns hela tiden du

Jag vet att det finns de som säger

Tänk att det kunde vara så lätt!
Så lätt att gå vidare med en ny
Ett enda ord viftar bort det som skett

Försöker förminska kärleken vi hade

Jag vet inte hur de resonerar och tänker
Jag vet inte heller varför jag bryr mig
Men det är inte slagen utan orden som sänker

Jag frågar mig varje dag varför du inte fick leva

Jag plågas fortfarande av fruktansvärda minnen
Men jag vill oftast leva och älska
Och när jag inte vill, finns nu en famn som stillar mina sinnen

Det är så lätt att ta stora ord

admin1 kommentar

Det är så lätt att ta stora ord i sin mun
Det är så lätt att inte se att isen är tunn
Att bländas av solens gnistrande strålar
att missa att orden glider som tvålar
Det är så lätt att bara bestämma någonting
för att sen se att allt som lovades blev till ingenting
Det finns så mycket smolk
Så mycket egenheter hos folk
Som till sist gör att man inte står ut
Som gör att man inser att man slösar krut
Men det händer aldrig oss
Det händer andra som inte vågat kasta loss
Men vi vågar mer
Vi kämpar och ger
Ger oss ut på ett virvlande hav
och låter inte slumpen bestämma om något ska bli av

En brokig gobeläng

admin1 kommentar

Jag väver ihop mina levnadstrådar till en brokig gobeläng
Jag inser att väven kan bli hur som helst
För minnen rör sig hela tiden
och jag kan välja lite som jag vill
Jag väljer guld och glitter
En brokad till gobeläng
som en väldig himmel
över min säng

Jag låter trivialiteterna

admin1 kommentar

Jag låter trivialiteterna regna ner
Jag stirrar dumt på när de blir fler
Men till sist ryter jag till
Säger att nu får det vara nog
De dagliga förtreten hade möjlighet att ta sig in
Medan jag var upptagen med att försöka överleva
Och nu trodde de att de var herre på täppan
Snopna sitter de nu och bligar på mig och frågar om jag verkligen kastar ut dem
Jag svarar att jag aldrig har bjudit in dem

Det är ingenting

admin1 kommentar

Vi ska ut på ett hav
Vi vet inte hur vindarna bär
Jag ska bort ifrån alla vardagskrav
Men det största är att jag är
Mitt i ett liv
Mitt i närheten till en annan människa
Det är ett sånt gigantiskt kliv
Vi ska ut på ett hav
men det är ingenting
Det är ingenting jag inte kan klara av
Det är ingenting mot att ha haft sitt hem vid en grav

Tänk vilken tur att det inte var du

adminLämna en kommentar


Tänk vilken tur att det inte var du
Vilken tur att det inte var du som förlorade din man till cancer på åtta veckor
Vilken tur att det inte hände dig
Nu när du sitter där och säger att man är sin egen lyckas smed
Nu när din livsfilosofi bygger på kontroll
När du talar om att sorg inte är en sjukdom,
utan något man bör klara själv
Vilken tur att det inte har hänt
Ödet, slumpen dödens bila har ännu inte huggit ner någon du har kär
Du är politiker Du är journalist Du är läkare Du är psykolog
Du är ung och vis som världen
Du har svaren
Vilken otur att det syns
Att du
Tänker
Så
Inför den dagen då du inser att du hade fel
Inser att livet bestämmer själv
Och det rår ingen på

Hallå livet!

admin2 kommentarer

Hallå livet, jag hänger inte med
Karusellen tog ny fart,
men nu måste jag stanna upp
Jag måste invänta min skugga,
som ropar långt bakom mig
Jag har några långa meningar som måste tänkas klart
Hallå livet, jag måste hämta andan
Jag måste ställa mig på nåt som är högre
och blicka ner
Se så jag inte blir förvirrad och irrar iväg

Nu känns det sådär i magen igen

admin1 kommentar

Nu känns det sådär i magen igen
Sådär som det alltid känns,
när det orättvisa ska bli än mer orättvist
Nu känns det sådär i magen igen,
som det alltid gör när politikerna struntar i de utsatta
När de så uppenbart visar att de agerar endast för sitt
När janusansiktena inte längre klarar att hålla fasaden,
utan det simpla och det ruttna lyser igenom
Nu känns det sådär i magen igen,
som det alltid gör när människorna omkring mig redan har gett upp
När de har insett att varje välvillig insats, så enkelt vänds till något ont
Så särskilt enkelt när även journalisterna endast dyrkar mammon
Som det alltid gör när man vet att vi kan krossa vad som helst,
om vi håller ihop och ser till fler än oss,
men ändå har tappat hoppet
Under tiden säljer politikerna ut allmännyttan,
och de ekonomiskt svaga får skylla sig själva
För visst föds vi alla precis lika?
För visst föds vi alla precis lika?
Och alla vet att den enda karriären som finns,
är bostadskarriären
Gutor mon frére för ännu ett megalomant byggprojekt för det fina folket!
Alla hemlösa borde veta bättre än att ligga och skräpa på gatorna nära oss,
och sänka priset på våra bostadsrätter.
Nu känns det sådär i magen igen när orden hamras in till sanningar
Låt oss göra det kollektiva till något simpelt rent av smutsigt
Låt oss kalla allmännyttan för subventionerad
Snacka inte högt om vinsten och säg för helvete inte ett ord om hur vi tar oss rätten att förbruka resurser.
Repetera retoriken ”Vi har inte längre råd att subventionera…”
Låt oss så snabbt som möjligt glömma ordet långsiktighet,
för det är ett sånt jobbigt ord…
När frågor kommer kring varför just de som har mest alltid drabbas minst när det blåser snålt, skifta fokus och ropa varg!

Ju mer jag tänker på människan jag vill vara

admin1 kommentar

Ju mer jag tänker på människan jag vill vara,
desto mer inser jag att det bara blir längre dit
Att vara den där människan
Hon som möter alla mjukt
Som finns där när de behöver
och låter människor tala till punkt,
även när de aldrig slutar prata
Som nyfiket söker ta reda på vilka de är
Inte fastnar i sitt eget
Som vänligt möter frågor,
utan att se hot
Hon som är lagom engagerad,
med en lika lagom analys
Som lätt kan överse med plumpheter
och människors narcissism
och att de helt struntar i ditt
Hon är inte jag
Hon blir nog aldrig nånsin någon som är jag