Så plötsligt går vi där tillsammans i natten
och pratar om livet intill glittrande vatten
Stadens ljus i vackra reflexer
Vi slås av hur fort den växer
Så enkelt kan det vara ibland
En middag på en restaurang vid en strand
Plötsligt uppstår mötet och finns bara där
Jag tackar livet för att jag just nu är här
Alla hjärtans dag
All smärtans jävla dag
Det blir ofta undanskymt
Ibland är firande grymt
Grymt för de som inte har något att fira
För dem som inte känner kärleken spira
Jul utan släkt
Kalas utan vänner
Nyår med bara kras utan kalas
Det är aldrig kul att stå utanför
Ändå är det de vi så ofta gör
Alla jävla hjärtans dag
Den firar inte jag,
och vem var den jäkla Valentin?
En martyr under en giljotin?
Kanske är det en minnesdag för att vi också ska lida lite grann?
Vi som har mist eller som aldrig någon kärlek fann?
Nej jag ska fira på mitt eget sätt,
det finns inget som känns mera rätt,
och det är att fira att hjärtat fortfarande slår
Låt oss alla fira våra hjärtan så mycket som det går
Om det bara slår för oss eller för någon annan spelar ingen roll
Allt som betyder något är ju att pulsen inte sjunker ned till noll
Så jag tänker hädanefter fira alla hjärtans dag med glädje och ro
Tack mitt fina hjärta sluta aldrig klappa för en dag bygger någon en bro
Men till dess räcker det bra med att du slår för mig
Att du pumpar mitt blod och gör mig levande är ett mirakel i sig
Så tack mitt hjärta
Tack
Tick, tack…
Tick, tack…
En sa att jag inte har kommit över dig än
Han fattade inte ett skit. Jag har fattat för länge sen
Det är bara kylan jag inte tål
Folk som är hala som tvål
Fy fan för de empatilösa som bara bli fler och fler
fy fan för den här världen som bara tillåter att övergreppen sker
Psykopaternas iskalla spel och prat om medmänsklighet
de som sen bryter mot reglerna och lämnar allt till laglöshet
Jag och världen ser på när allting brinner
Ingen orkar att bry sig om att allt försvinner
Vi som försökte streta emot gjordes till problemet
för psykopater är världsmästare på att hålla uppe skenet
Herregud varför vaknade jag upp till det här
Fan hur dessa vidriga insikter tär
Säg att det här bara är en version
Säg att detta bara är en hemsk illusion
Säg att kläderna jag har tagit på mig,
de har jag tagit på för dig
Idioterna har jag träffat bara för att jag skulle ha något att skriva om
De var bara en spännande field trip, vi bara plockade dem som kom
Säg att hjärtlösheten och atomvintern bara är ett smakprov
Någonting man kan skjuta framför sig genom evigt uppskov
Bara en försmak av en av många versioner av sliding doors
Bara en snedtändning på horse
Säg att orden som bara studsar ned för oförstående kroppar
är som illusionerna i The Shining där blodet droppar,
och att kyssarna och kramarna utan kärlek bara var en film jag såg
bara lite graffiti på ett tåg
I landet där jag bor
I det märkliga landet
Är inget som man tror
Landet som skryter om demokrati,
Dubbelmoralens land
Förstår inte ens att det nu är en utopi
Förstår inte att det faktiskt försvann
I landet där jag bor var det val
Men ingen visste vem som vann
Sedan dess har fan blivit religiös och grisar flyger omkring
De rikare blir rikare och de fattiga får ingenting
I landet där jag bor finns politiska partier
Fan vet vad de gör,
men kapporna svänger för vinden utan ideologier
Alla ska få plats och nåde dem som diskriminerar
Så många stora vackra, ekande, slitna, tomma ord
Sen går de hem till sitt och selekterar
I landet där jag bor sägs det att alla har det så bra
De som inte har det har gjort något fel,
för alla kan ha det bra som ja
”Människorna har haft det för gott!
De har ingen drivkraft!
Nu måste de slita lika hårt som jag har fått!”
Rikedom som naturligt kommit av hårt slit
Det är enda förklaringen
För det finns inga som har slitits ut utan att ha fått ett skit
Sedan dess har fan blivit religiös och grisar flyger omkring
De rikare blir rikare och de fattiga får ingenting
Tak-över-huvudet-garantin la man ner utan vidare rapport
besluten flög under radarn
och under den bara himlen sitter dem som valdes bort
I tiden där man måste äga för att duga
Där ditt verkligen inte är mitt,
ska hyresgäster bocka och buga,
och känna sig som patrask
Parasiter som inte gjorde bostadskarriär
Och ve den som inte är ung och rask
I landet där jag bor är åldern ful och fel
Kunskap är bara en enkel etikett
Av dess innehåll behöver man inte ta del
Det högsta är att vara ung och rik
Erfarenhet är obsolet valuta
Man ska shoppa prylar i exklusiv butik
Nu är jag en stackars krake som kom i kläm
En som skulle satsat mer på det materiella,
för dem som inte respekterar någon äldre än 35
Förr var jag idealist
Då var jag fylld av hopp och energi
Nu är jag bara en som mist
Och nu har fan blivit religiös och grisar flyger omkring
De rikare blir rikare och de fattiga får ingenting
Nu är jag tillbaka i vardagen
men än kommer bakslagen
Jag minns nu vad jag kämpade med
Vägen fram var inte så bred
Jag minns nu hur svårt det var att göra sig förstådd
med någon som inte vill bli nådd
Jag minns nu hur höga pyramiderna är
Åh vad jag önskar att du var här
Då hade jag berättat för dig
och du hade förstått mig
Nu måste jag kriga och kämpa
och oron måste jag själv dämpa
Måste vara stark och tålmodig på en arbetsplats
och se att goda rutiner sakta har ersatts
Nya ansikten med ny prestige,
vill inte lära nytt för de vet precis
De tror att de kommer som en frisk fläkt,
men för bara med sig okunskap och brist på respekt
Javisst är jag stark men det är ingenting jag har valt
Och det är tungt att kämpa när stödet är skralt
När landstingskolossens stelhet tar bort glöden
och människor ger upp och tänker på pensionen och döden
I morse vaknade jag upp
Inte särskilt snygg
inte särskilt glad
Inte särskilt trygg
Tvärtom ganska låg
Tvärtom ganska hålögd
Hann knappt med mitt tåg
Men så hörde jag fågelkvitter
och kände värme i luften som hör våren till
Och plötsligt spred sig ett glitter
En känsla av tillförsikt och av tro
Kanske kan det gå
Jag sträckte på ryggen och lät oron bero
Jag tänkte att det inte är långt kvar
Tills våren kommer igen
Tänder solen och ger våra böner svar
Dagarna börjar plötsligt räcka till
Värmen tinar kalla själar
Ensamma hjärtan slutar tiga still
Försök inte komma hit och snylta
Försök inte lura en som har koll på hur känslor känns
hur bra du än är på att skylta
Jag ser hur du har din tydliga begränsande gräns
Tro inte att du ska kunna åka snålskjuts på mitt smittande skratt
Inte en enda uns av extra tänker jag bjuda på
Nu är det min tur att få nåt tillbaks, nu börjar jag ta ut skatt
Varför ska jag vara generös när andra snålar så
Du hör av dig och vill veta hur det é
Du vill höra hur det går
Jag bara undrar varför dé
Du kanske undrar om du har satt spår
Som om jag skulle vilja trassla med trassligt folk!
Som om jag ger hur många chanser som helst
Nä stanna kvar där du är i din fågelholk
jag är inte en av dem du har frälst
Sitt kvar där och speja
Sitt där på behörigt avstånd
Jag har ingenting att säga
Jag är ingen jäkla hjälpfond
Fy fan för folk som vill äta och behålla kakor
Fy fan för ännu en känslofobisk krake
Ja min nya ärlighet ger kanske tappade hakor,
medan jag letar vidare efter nån med stake
Jag som satsade allt på kunskap
Trodde att det var den enda rätta vägen
Men jag upptäckte att ingen vill veta,
för tiden hade redan runnit ut
Kunskapseran är slut
Ingen vill veta om något som är komplicerat
utan säg bara svaret och gör det fort
Tänk hur staten lurades och bedrog
Tänk hur de gjorde så att lusten dog
Jag skulle aldrig ha satsat som jag gjorde
om jag inte hade trott på vad de sa att man borde
Tänk hur staten fick oss att tro att de aldrig skulle svika
och sen bara stod med armarna utmed sidan
Tänk hur allt vände och skammen sjönk in
När jag insåg att jag hade bränt allt krut,
och ändå inte hade kommit framåt en meter
Tänk hur de profiterade på vår oskuld
På vår blåögda moral
Vår tro som var närmast sakral
Sen lämnade de skeppet och vinkade farväl
till oss på Titanic medan vi frös ihjäl
Snön la sig djup
Jag var en vålnad
Jag var nästan genomskinlig
Jag lät mig överträdas
Jag lät mig bli förminskad
för mitt hjärtas skull
Bland lamm och vargar
har jag släpat mig fram
Men nu ser jag spåren i snön
Jag är här! Jag är här!
Jag är verkligen här,
och gör nya spår
I spåren syns varken blodet
eller tårarna ifrån kriget
Där syns inte allt jag tvingades igenom
Den iskalla byråkratin
Fördomarna och tystnaden
De äckliga meddelandena på nätet
De depraverade, de som har släppt allt
Är det för religionen som dog, eller lagarna som inte gäller?
Men jag ser i den djupa i snön att det faktisk blir spår
fast att jag trodde att allt stannade helt
Jag trodde att jag var osynlig för riktiga människor,
och att fötterna inte gjorde avtryck alls
Jag minns hur jag gick längs gatorna som en levande död,
men nu ser jag spåren i snön
Ett känsligt hjärta Hem 