Tänk om jag vore sådär vuxen och stabil
och inte kände mig så liten och labil
Tänk om jag vore lycklig med att vara själv
Tänk om jag aldrig blev sådär fruktansvärt arg, ledsen och glad
utan mer som ett lagom supersvenskt ideal
och kunde leva i en relation så enkel och banal
Tänk om jag kunde leva lika bra med kärlek som utan
Tänk om jag kunde njuta av stunden och bara vara här
och inte behövde känna att livet är så fyllt av besvär
Tänk om jag inte skulle tolka alla tecken på att du inte tänker vara kvar
Tänk om jag kunde glädjas över det fantastiska som nu blandas i regnet över mig
Men jag vågar inte alls
Rädslan stockar gråten i min hals
Jag bor nog inte i dig som du bor i mig
Du flyger lika bra bara för dig själv
Vill inte förlora igen
Jag vill inte att du ska sluta som en vän
Det vi har är så förbaskat bra,
men vågar inte komma för nära
trots vår synergi
Vill inte tappa all magi
När du är borta blir det så kallt
Det ekar ensamt och tomt
och jag kollar telefonen efter SMS,
fast att jag hatar att känna sån stress
Tänk om jag istället bara kunde vila i ditt famn
och vågade tala om detta med sina rätta namn
Att ta en dag i taget låter så lätt
Men dagarna kan så plötsligt ta slut
För mig finns ingen tveksam glöd
För mig är det på liv och död
Ett liv kan slockna på ett ögonblick
Jag väntade, men det var livet som försiggick