I superlativ

Mina känslor är så starka
Numera tycks det bara finnas superlativ
I mitt förändrade liv
Kommer hem på morgonen
och ser mitt kök
Fullt av kastruller och inbränd mat på spisen
Det ser ut som en plats för ett krig
och ett krig har det varit
För oss
Jag ser hur du slåss
Jag älskar dig så för det
Älskar i superlativ
Min yttersta mening med livet
Tänk hur långt du har nått
Mitt i eländet skedde nåt gott
Så klart är jag stoltast av alla
Över dig
Andra kan inte förstå
Om de inte vill
Och dem kan flyga och fara
Vi har inget att förklara
Eller försvara…
För vi har utkämpat ett krig
I superlativ

Vid din viloplats


Mitt sinnes mörker lutar sig mot tujor och idegran
medan mitt livs ironi belyses av sempervivum
Rosorna åt rådjuren upp, allihop, men silvereken lyser än
Bland sommarfägringen finns en ensam lavendel kvar
Jag tror att den har stannat bara för mig
Jag lurar mig att tro att universum bryr sig. Jag gör det för att stå ut
Caragana arborescens pendula hänger precis som jag
Funkia, lammöron, rosenplister och anemoner har passerat revy
Björken med fågelholken påminner om ekorren som hälsade på
Den där morgonen när tårarna forsade så
Sitter här och väntar på en ny bättre dag
Din plats är också min plats
Här vilar även jag