När jag lägger mig ner,
sköljer det levda livet över mig,
och det svarta inombords fräter.
Nu ligger jag här som ett vrak,
och ser sprickorna öppna sig alltmer
Tvivlets strömmar, tar tag, och drar mig ner.
Drar mig ner i verklighetens kalla hav.
Löser upp min nedkylda kropp.
Jag lägger en tredje filt över mig.
Men kylan har bitit sig fast,
och flinar triumferande,
och jag söker förtvivlat efter värme.
Värme ifrån något som ännu inte slocknat.
Mörkret önskar mig hånfullt lycka till.