Om kärlek inte är på riktigt

Om kärlek inte är på riktigt
Då har jag lärt mig något viktigt
Om kärlek är en lögn
Då är det lögnen jag behöver
Annars är mitt liv över
För i allt det ödsliga
Var det kärleken som lyste upp vägen
och den må tyckas vara en sägen
För mig lever den och kan mätas
Som kroppens temperatur
En påtaglig textur
Lika tydlig som feber
Eller kanske som ett värmande rus
Lika levande som ett fladdrande ljus
Lugnet tanken skänker
Värmer mer än mitt tjocka täcke
Stödjer som branta trappans räcke
Energins sanna källa
Därför samlar jag mina källor
Tar omvägar runt energitjuvarnas fällor

En dag finner jag

På natten kommer bilderna ifrån vår gemensamma tid
Minnena och känslan av att du ligger här bredvid
Här men ändå inte alls
Jag virvlar vidare i min vals
Jag såg våren, sommaren, och höstregn bli till snö
Valet står fortfarande kvar: leva eller dö?
Älskade, älskade tänk hur det blev
Tänk sen hur sorgen slet och rev
Vilken tur att ärren inte syns utanpå
för då skulle jag för evigt ensam få gå
För i den här världen handlar allt om utanpåskriften
och det är inte lönt att förvänta sig några skiften
Men en dag finner jag enhörningen i en glänta
Och då är jag beredd, och kommer inte vänta.
Då kommer jag kasta mig upp i sadeln igen
och rida i väg långt, långt bort i skymningen
Tillsammans med den som inte bara blev en vän
utan byggde en bro till det som ska bli till sen

Vilja av stål

Den mörka himlens kupol
böjer sig mjukt över mig
Där jag står med en vilja av stål
Står på min trygga plats
och ser stjärnor som kanske redan är döda
och tänker att nu tar jag sats
Jag ska ta tillbaka mitt liv
Låt marken rämna helt,
men inget ska få stoppa mitt driv
Jag ska skriva och krafsa ned ord för ord
Lämna ett vittnesmål
om min tid på vår jord
Sen kan vad som helst hända
Mina fötter kan sjunka genom jorden
eller så kommer allt att vända

Jag har skaffat mig Twitter

Jag har skaffat mig Twitter,
men det ger inte så många fnitter
Tvärtom är det mesta argt och mörkt
Det är antingen svart eller vitt och åsikterna är färgade röda eller blå
Och just som hundratals har upprörts, visar det sig att det bara var hittepå
Vart tog de lugna tankegångarna vägen? De med lite mer nyanser?
Men bristen på läskunnighet och bildning sprider sig som cancer
Med kunskapskällor som Aftonbladet och Expressen,
förstår jag varför man istället så ofta känner sig ledsen

Enhörningen bland män

Jag vill inte att min längtan ska försvinna
Den som letar skall slutligen finna
Jag har sett mörkret som ingen borde se
När det inte finns någon att be
Jag har gått där maran bor
Och där Hades ror
Men i ett totalt mörker syns minsta strimma
I Styx började jag därför att simma
Ett rent tryggt hjärta ska jag söka
Det känsliga hjärtats slag vill öka
Det vill virvla, skutta och rusa
När det är rätt behöver man inte krusa
Det har sagts att jag söker en enhörning bland män
Det sporrar mig bara ännu mer, för jag söker inte en vän

Slutet på en era som varade i ett år

Idag är sista dagen på en märklig tid
Den brutalaste av alla och förändrade allt hos mig som individ
Nu tar jag sats och startar både gammalt och nytt
Säger farväl till caféet där jag bott och dit jag har flytt
Farväl, vänner som försvann!
Jag gläds åt de nya jag fann
Jag kämpade och slet för att inte sjunka ned för gott
Jag krigade och övervann så mycket, och gläds nu åt allt jag fått
Farväl alla tomma ord och floskler, tack ändå att vi var solitärer
För som sådana litar man inte så mycket på chimärer
Jag ser de mänskliga mötena som små livbojar vart och ett
Även om de bara var där och då, så hjälpte de mig på sitt sätt
Vi är inte bra på döden och inte särskilt bra på livet
Vi människor av idag. Vi tar tyvärr så mycket för givet

Det liknar ett liv

Den här helgen har jag levt
Varit levande
Kunnat vara ensam hemma en fredagskväll
Och jag har njutit av det
Träffade sen människor med energi
Var på vernissage
Var på författarträff
Blev inspirerad
Problemen har hållit sig på avstånd
Ångestmullret har knappt hörts
Det liknar ett liv
Det hänger på en tråd
Men är vid liv

Första advent


Det är första advent
och det är fortfarande overkligt, det som har hänt
Tänk vilka berg och dalar jag har passerat
Som en krigare har jag kämpat och marscherat
Kroppen värker trött
Hjärtat mitt är nött
Om en månad är det ett år sedan beskedet
Och nu ska jag åter in i ledet
Nu ska vardagen långsamt ta över
Säger de som tror sig veta vad jag behöver
De där som genom sin ohörsamhet kränker
Bakom titlar och legitimationer istället sänker
De som inte ser människan bakom diagnosen
och inte orkar utvärdera prognosen
Lämnar den lilla människan åt sitt öde
Twittrar vidare i sitt medieflöde
Medan Försäkringskassan sätter klorna i patienten
som förtvivlat kämpar med argumenten
Med marken tunn som porslin
väntar ekonomisk ruin
Jag tänder stilla ett ljus här i mitt hem
för alla oss drabbade som  kommit i kläm

Vi är fast i ett ekosystem

I livet blir mötet med människorna det som bildar det relationella mönstret.
Konfidenter, kollegor, bekanta, vänner, släktingar, myndighetspersoner, vårdpersonal, tränare på gymmet, grannar, män och kvinnor på tåget och expediter i mataffären.
Deras historier lever i mig och gör sig påminda när jag upplever samma sak.
Våra upplevelser är våra men ändå alla andras.
De är unika men ändå gemensamma.
Allt hör ihop i en gemenskap.
Allt sitter samman.
Ensamma mänskliga öar lever inte vidare.
Vi är fast i ett ekosystem
Men också i ett EQ system
Och utifrån det försöker vi skapa oss mening
Vi lägger ut livbojar
Vi lägger ut livslögner
Vi kämpar med filosofiska kryckor
Anpassar omärkligt moralen så att den stämmer överens
Men livet är en ständig process
Förändring och anpassning
Precis som i alla ekosystem
System som ekar
Och till sist är allt som är kvar bara ekon