Döden, döden, döden

Döden, döden, döden du dödade nästan mig med
Hur mycket ska vi människor mäkta med?
Ingen varnade mig för det
Vissa dagar kan jag sjunga och låtsas att du inte finns
Vissa dagar blickar jag framåt och ser vackert genom min lins
Men så kommer dagarna när vägen är en krater
Jag försöker stänga till om mitt inferno och spela teater.
Men det tär och kostar alldeles för mycket
Jag inte hur länge jag kan tåla trycket
Men jag är glad att det inte syns utanpå
Allt det hemska som sker inuti bakom min rökridå

Livet är som en unghäst


Livet är lite som en unghäst
Ena stunden lugnt utan så mycket som en bris
I den andra vilt och bångstyrigt på alla sätt och vis
Utsätter en för tunga test
Även om man faller måste man sitta upp igen
Måste lära sig slappna av och inte sitta på spänn
Men måste också kunna falla mjukt vid eventuella kast
Strama skänklar och tyglar
Rak rygg och hälar sänkta i sina byglar
Alltid försöka bygga upp förtroendet som brast

Om du väljer vägen utanför

Om du väljer vägen utanför igen,
och inte tar ansvar som andra vuxna män
Så vill jag att du ska veta med besked
att jag inte följer med
Jag stannar kvar
fast att jag då inte någon annan har
Men jag dör hellre här och nu alldeles för ung
än lever som undersåte till medberoendets kung
Kanske finner jag ett liv eller ej
Men svaret är ändå alltid nej
Inte en dag, timme, minut eller endaste sekund,
lägger jag mer åt att vara din hund

Varför tycks de bästa gå först?


De checkade ut för tidigt
De som verkligen borde stannat kvar
De som inte orkade med den här sjuka världen,
var de sundaste av alla
Och de som rycktes bort för tidigt av sjukdom,
var de allra klokaste
Säg mig varför är det så?
Fan, vad världen blir fattigare varje dag!
Varför tycks de bästa gå först?
Men världen snurrar runt oavsett
Människorna uppfinner hjulet på nytt
Jagar runt och efter sin egen svans
Om och om igen

Alla helgons dag

Idag fick jag köa och trängas med bilen för att komma fram till dig
För i dag är det dåliga samvetets dag, säger en elak röst inuti mig
Idag är det alla helgons dag, alla bortglömda gravars dag
Men vi träffas här så gott som varje dag, du och jag

Och den här platsen är så gott som vår
Inga andra har samma rätt, nej den här platsen är vår, detta helvetesår
Tänk hur jag har suttit här när snön ännu låg kvar
Tänk hur underbara vårens första solstrålar var

Jag minns hur träden viskade och tröstade
Fåglarna hörde när jag grät och blev mer högröstade
Jag minns hur jag vädjade till dig att du skulle visa att du var här
Jag minns också hur jag slutade hoppas och förstod att du är där du är

Det var din mamma som sa: Nu måste du acceptera att han inte kommer igen
Jag tänkte antingen dör jag här och nu eller så tänker jag att det inte är tid än
Jag tänkte att jag måste passa på att leva innan det är för sent
Och det jag har uppskattat mest är kärleken, allt annat känns klent

Jag berättade för dig när gräset lyste som av gröna smaragder
Jag ville kämpa och klara mig. Stolt satt jag i gräset och berättade om mina bragder
I solen satt jag, min bror och vårt hjärtas medelpunkt på en filt vid din vackra sten
Vi fikade och pratade och skrattade åt hjärtat som flög upp när flugor satte sig på hans ben

Det känns så fjärran idag när jag nu krattar upp höstens sista löv
Känner kylan och mörkret och minns hur sorgen sargade och klöv
Relationer som trasas sönder och aldrig blir som förr
Du förstår aldrig förrän det sker vid din egen dörr

Jag lägger kransarna mellan den vackra ljungen jag planterade nyss
Jag tänder ännu flera ljus och jag minns att jag drömde så tydligt att du gav mig en kyss
Jag var så lycklig hela dan
Jag minns att jag promenerade in till stan

Som en fjäril har jag flugit runt och tittat på allt
Nu känner jag mig trött och det mesta känns kallt
Men så tittar jag omkring mig och ser alla ljusen som lyser omkring mig här i mörkret
och påminns om att det finns ljus som lyser starkare, varmare och inte släcks så lätt

Och det lyser ett för mig just nu
Egentligen är det allt som behövs ju
Ja jag tror att jag ska våga stanna kvar,
och njuta av det jag faktiskt har

Även om det bara är nu
Jag borde göra oro till tabu
Jag ska ta en dag i taget och inte ta ut något i förskott
Tänker inte måla fan på väggen eller bygga sandslott

För helt egen maskin

Jag andas nu ensam
För helt egen maskin
Men all kraft går åt
Jag har nu släppt taget
Taget om tanken
Tanken på att vara två igen
Jag släpper nu taget om den
Jag ville så gärna
Ville av hela min själ
Men priset blev för högt
Det som blev kvar av mig
Kvar av dig
blev smutsat och fult
Verkligt ohemult
Speglad av oförstående ögon
Det gör så väldigt ont
Så jag andas nu ensam
För helt egen maskin
Men all kraft går åt

Minsta motståndets land

Att leva i minsta motståndets land
är att känna den allra kallaste hand
Det slår hårt mot skapande, sjuka och människor i kris
Det slår hårt i ett land där den yngste är vis
I ett land där psykofarmaka ska lösa alla själsliga problem
Något annat ryms inte i ett new public management system
Där relationers svårigheter löses genom att gå isär
och ifrågasättare fryses ut och ses som besvär
I ett land där snuttefilten alkohol i allra största allmänhet,
får fylla människors hål av tomhet och meningslöshet
Landet där allt färre orkar att läsa en bok
och där gammal inte är riktigt klok
Här sjunker IQ och tillväxt per capita i hastig takt
i landet där utseende och inte kunskap är makt
Att leva i minsta motståndets land
innebär att leva på dårskapens rand
Här är konsten helt politiserad
Normbrytare räkna med att bli chikanerad!
Här älskar man alla och sen åker man hem till sitt
Och där råkar man tycka att det är fräscht med vitt
Och där bland villorna på natten, sover man ännu djupt och tungt
Och där ser också vaktbolagen till att allt är lugnt
Planerna på att bygga höga staket betyder inte att det har blivit mindre tryggt,
Vi bygger det i högsta kvalitet och bara för att det är så väldigt snyggt

Jag spanar och spejar efter hot

Jag spanar och spejar efter hot
men det verkar inte finnas någon bot
Jag vill få garantier om att jag inte ska drabbas av något mera ont
Jag vet att det är befängt men känslan är så stark
Hothjärnans molekyler är starkare än knark
Psykoterapeuten ler och säger att jag måste sluta
Men jag känner redan cravings efter nästa spruta
Därför spejar jag vidare efter garantier
Trots att jag vet att livet inte lovar något alls
och att dödens snara redan ligger runt varje hals
Och livet gör ändå som det vill
Ingenting håller sig still
Hur krampaktigt vi än vill hålla det kvar,
så rinner det iväg och väntar inte tills någon är klar

Här är jag kvar bland relationer utan klister

Min älskling jag saknar dig så att mitt hjärta brister
Här är jag kvar bland relationer utan klister
Jag saknar din oändliga förbehållslösa kärlek
Vårt liv fyllt av tillit och utan smälek
Du knöt an till mig
Jag knöt an till dig
Du och jag blev ett vi
Med dig var jag fri
Din varma varsamma famn
Som aldrig stötte bort
Du var en sån sällsynt sort
Du ställde inte ultimatum,
eller markerade gränser
Aldrig att jag såg såna tendenser
I dina ögon var jag alltid vacker
Du såg mig inifrån och ut.
Attraktionen oss emellan tog aldrig slut
Tillsammans rörde vi oss i våra cykler
Din respekt
Ditt intellekt
Din storhet
Din kärlek
Finner jag aldrig mer
Hur mycket jag än hoppas och ber
Tryggheten du gav mig i alla stunder,
vilade på djupa grunder.