Tiden springer inte fort den spränger ljudvallen
Att hinna med innan döden
Prioritera för mitt eget höga nöjes skull
Som om jag vore en ö
Som om jag inte vore en slav
Slav under pengar
Slav under normer
Slav under mina egna krav
Som om jag har rätt att vänta mig någonting alls
Som om livet har lovat mig något överhuvudtaget
Stressa för ett vackert eftermäle?
Jaga efter kärlek?
Jaga efter bekräftelse?
Åldern har gjort mig lite klokare
Men om samhället blir allt dummare
Vilken nytta gör det då?
Jag borde dra i nödbromsen,
men den kan inte slavar dra i…
Månad: november 2018
På en bädd av vita liljor
Min existens vilar på sköra tiljor
På en bädd av vita liljor
Så nära döden och livet på samma gång
Pigg revelj förbyts till kvällningens svanesång
Då fallet igenom de tunna lagren är nära
Tar jag i minnet fram dem som är mig kära
Försöker minnas de mjuka orden
Fötterna stadigt i jorden
Doften av ett sommarregn
Jag utsläppt ur mitt trånga hägn
Ännu finns stilla oaser kvar
Vågors skvalp Vågors kluckande
Silver och guld för alla själar
Ännu kan vi njuta av detta
Vi stackars storstadsträlar
Ännu finns stilla oaser kvar
Urberg som möter vattnet
Ligger där utan att kräva svar
Jag försöker fånga allt på bild
Men utan doft, temperatur och vind mot huden
Blir det vackra platt och fattigt på min skärm
Min själ behöver inte bara se havet utan också höra ljuden
En dag kommer kanske allting vara artificiellt
Den dagen hoppas jag att jag inte längre finns
Kanske har då allting blivit finansiellt
Kanske får man betala för att få hålla gräs i sin hand
och havet är en lyx för de allra rikaste
Så därför njuter jag nu av det som finns kvar av vårt land
Antingen lägger jag mig ner och ger upp
Antingen lägger jag mig ner och ger upp min plats,
eller så reser jag mig och tar sats,
och tar ett språng som liknar en katts
Jag kan välja att se min omvärld som ogin och dum
Jag kan välja att se mig som ett missförstått geni som tvingas vara stum
eller så försöker jag se världen som den är, märklig, vacker och skum
Då kan jag välja mina krig
Vandra en skonsammare stig
Det ska nog gå för min hjärna är ännu vig
Oginhet, ovilja och höga hästar slår tillbaks snabbare än man kan tro
Därför ger jag mig rätten att låta bli att försöka bygga bro efter bro
Frön kan inte bankas ned utan måste sås i luftig jord för att gro
Jag kan välja att tiga still
Oavsett vad någon annan vill
och oavsett önskan att tycka till
Då kan jag istället låta bokstäverna dansa desto mer på papper och skärm
Då kan jag tänka efter och använda varje exakt term
och då kan jag leta efter källor i pärm efter pärm
Och då kommer jag slippa känna oförståendets orättvisa skära in
Jag kan då enkelt förklara varför min ståndpunkt är så annorlunda ifrån din
Då slipper jag komma hem tilltufsad med rivet skinn
En stad som aldrig blir klar
Jag vaknar inte till vårens dofter
Jag vaknar med odören av tunnelbanan i näsan
och smaken av järn i munnen
och ljudet av det tröstlösa slamret
Ett slammer av en stad som aldrig blir klar
Som aldrig kommer ligga lugn
En stad man inte kan känna sig hemma i
I ett land som inte följer spelplanen jag fostrades att tro på
Jag ångrar, jag ångrar att jag inte gjorde uppror,
och bara släppte taget om duktigheten som drev mig så,
när samhället ändå hånler åt oss som försöker kämpa på
Retorik utan etik
Jag mötte en kvinna som hade examen i retorik
När hon diskuterade använde hon varje tänkbar härskarteknik
När bluffen synades bytte hon taktik
Drog plösen över samtalet och avvisade all min praktik
Att stanna upp och lyssna och ha en god etik
fanns inte med i hennes politik
Kålsupare är jag själv mitt i all kritik
Jag borde veta bättre än att gå i polemik
Människor följer sin egen logik
och lyssnar sällan till redovisad statistik
Det är på papper jag borde ägna mig åt ordens akrobatik
Du har skymtat mitt kompetenta jag
Längtar hit, längtar dit
Längtar bort och hem till hemmet som försvann
Pratar med, pratar förbi, pratar bort men hittar tillbaks igen
Känslomässiga berg och dalbanan gör mig vimmelkantig och åksjuk
Och du tittar på mig med dina varma ögon och samlar ihop mina kroppsdelar
och bär både mig och mina fullproppade väskor i din famn
Du hjälper mig att spåra upp mina förlorade egenskaper,
och identitetskortet hittade du alldeles vid fotändan av sängen
Terapeuten har förklarat att jag så småningom kommer
återfinna mitt kompetenta jag
Du berättar att du redan har sett henne skymta förbi flera gånger i rad
Kanske har jag tur och hon flyttar hem igen vilken dag som helst
Till dessa famlar och vinglar det inre barnet fram på en is som är svag
Inuti dansar tankarna
Inuti dansar tankarna en bisarr dans i otakt
Struntar helt i rytmer och regler
Blandar dur och moll utan minsta hänsyn
Ökar och minskar farten,
utan tanke på mig som åker med
Utan tanke på att magen vänds ut och in
och att jag har blivit mer ben och skinn
Utan empati för att jag bara orkar lite i taget
Tankarna föreslår att jag ska vara solitär
Säger att de vill skydda mig
Letar fel och hot
Och allt jag vill är bara att få vila
Få vila förstådd och respekterad
Men diskussionen blir så lätt infekterad
Runt omkring mig ligger dimman tät
Ingen hittar in och jag hittar inte ut
Det är svårt och konstigt
Det är svårt och konstigt i min nya värld
Men den är inte meningslös eller hopplös
Den kräver bara tid
Men under tiden
Tänker jag
Minns jag
Sörjer jag
Alla snäckor och pärlor
Sånt som inte kan visas upp som de var
För vem skulle ha tid och ork för det idag
Vem har ro att lägga sig med örat mot marken
Vem skulle orka lyssna med mig
Hur ska allt det där som har runnit mellan orden få plats
Vem kan förstå hur det är att längta hem
Hem till ett hem som inte längre finns
Och kanske aldrig har funnits
På riktigt
Hos mig ligger känslorna och hjärtat nära
Låt mig landa i din famn för en stund
Låt mig vila på din trygga grund
säg ingenting, håll, bara håll dina armar runt mig
Hjälp mig att få andas tillräckligt med syre hos dig
Hjälp mig att äntligen få komma hem till ett hem igen
Hem är absolut ingen plats,
men hjälper mig att ta sats
Lys, bara lys på mig med ditt ljus
Du kommer att se att jag egentligen är full av bus
har skratt i mitt bröst
och inte långt till tröst
Visst är skalet tunt,
men skulle tjocka skal vara sunt?
Hos mig ligger känslorna och hjärtat nära
Alltid där för mina kära
Det som ligger därinne är lite trasigt och bränt
Men jag tror att det händer alla som en gång har känt
Alla som levde, älskade och förlorade
Men jag tror också att deras hjärtan är förstorade
och har gott om plats
och kan älska igen
Ett känsligt hjärta Hem 