Jag sitter här hemma alldeles själv
Det är första gången på evigheter jag njuter
Jag är själv men inte ensam
Nä jag sitter inte här och tjuter
Plötsligt är jag helt lugn
För att jag släppte det som tryckte ner
Jag såg vikten av att tala samma språk,
och ha relationer där en inte offrar mer
Den enes frihet fjättrar den andre
Det krävs kanske självreflektion för att se
En modig blick i spegeln
Jag tänker inte kräva det av den som har svårt att ge
Det känns nu så mycket lättare att andas
Jag tänker inte förminska och sänka mig
och tiga om sånt som gör mig ont
Ett bra liv önskar jag därför dig
Och ingenting annat
Ett känsligt hjärta Hem 