Antingen lägger jag mig ner och ger upp min plats,
eller så reser jag mig och tar sats,
och tar ett språng som liknar en katts
Jag kan välja att se min omvärld som ogin och dum
Jag kan välja att se mig som ett missförstått geni som tvingas vara stum
eller så försöker jag se världen som den är, märklig, vacker och skum
Då kan jag välja mina krig
Vandra en skonsammare stig
Det ska nog gå för min hjärna är ännu vig
Oginhet, ovilja och höga hästar slår tillbaks snabbare än man kan tro
Därför ger jag mig rätten att låta bli att försöka bygga bro efter bro
Frön kan inte bankas ned utan måste sås i luftig jord för att gro
Jag kan välja att tiga still
Oavsett vad någon annan vill
och oavsett önskan att tycka till
Då kan jag istället låta bokstäverna dansa desto mer på papper och skärm
Då kan jag tänka efter och använda varje exakt term
och då kan jag leta efter källor i pärm efter pärm
Och då kommer jag slippa känna oförståendets orättvisa skära in
Jag kan då enkelt förklara varför min ståndpunkt är så annorlunda ifrån din
Då slipper jag komma hem tilltufsad med rivet skinn