Om jag sätter mig ned,
och verkligen känner efter,
så kommer jag känna hur trött jag är,
och aldrig orka att resa mig upp igen.
Kanske kommer jag att somna och
drömma om allt vi var med om.
Allt vi gjorde.
Hur vi kämpade!
Hur vi alla drömde om framtiden som låg där!
Kanske kan jag känna glöden,
som ännu var stark.
Om jag känner efter,
kanske jag upptäcker att hoppet bara var ett minne,
och inser att meningen inte hade något med målet att göra.
Kanske känner jag efter,
någon dag…
Ett känsligt hjärta Hem 