Det regnar och solen skiner
Jag går samma väg som jag har gått så många gånger nu
I över tvåhundra dagar har jag vandrat här
Jag ser parken som har fått höstens färger
Jag ser att allt börjar bli som det var när allt vände
Som det var när du blev sjuk
Det var kallt och rått och grått när det hände
Men då gick vi mot våren
och du drömde om sommaren
Nu går jag mot hösten
och jag fasar för vintern
Förstår inte hur jag ska stå ut
Jag har skrikit så ofta:
Låt allt bara ta slut!

Jag förstår att det inte finns något att förstå
Men jag förstår premissen: antingen leva eller dö
Men så inser jag att vi var en trio
Mi dispacie amore mio
Förlåt att jag glömmer i sorgen!
Nu är vi en duo.
Att jag glömmer så!
Jag är inte ensam!
Vi är två!
Min son och jag
Dynamiska duon, det är vi!
Tillsammans i ödets barbari!
Jag känner det kalla regnet mot kinderna,
och huttrar under paraplyet
Men plötsligt tittar solen fram,
och det blir tydligt, det jag fann
Det regnar och solen skiner
Och sån är tydligen min resa
Det regnar och solen skiner