Under den glödande himlen
färglagd av hösten
sitter en ung kvinna som är jag
Det låter som nåt bra
Att jag blev tjugofem igen
Att det är något ungt och vitalt
Men det är något hemskt och brutalt
Ställd på ruta noll
Vandrar bland vargar
Ödsligheten söndrar och sargar
Under den glödande himlen på en pall sitter hon som är jag
Och talar med stenen som ofattbart bär ditt namn idag
Den obarmhärtiga texten som befäster tragedin,
lyser mot mig i morgonens dova dimma
Ute i det kalla havet ser man mig simma
Under den glödande himlen, utmattad och nedkyld,
stannar jag vid en tillfällig livboj och andas ut
släpper och simmar vidare kämpar minut för minut
Väntar flämtande på nästa livbojs SMS
Inser att den endast är temporär
Inser att den är en chimär
Äkta kärlek finner man inte så lätt
Du främmande kvinna som är jag
förvandlades hastigt i ett slag
Under den glödande himlen
Ett känsligt hjärta Hem 