På dejtingsidan

Du skriver att du är rastlös
Och du vill resa runt jorden
Du älskar att åka skidor och att klättra i berg
Ett liv fyllt av kickar
Förlåt mig, förlåt mig om det inte klickar

Du skriver att det enda som saknas är en detalj
Du har ingen att älska och bli älskad av
Det låter som att det bara saknas en nyans av en färg
Du förstår inte att det märks att du är forcerad
Förlåt mig om jag inte blir intresserad

Som om det är så lätt att träffa den stora kärleken igen
Om du tror att det är en ack så liten sak
så är du nog dessvärre en känslomässig dvärg
Du ter dig faktiskt ganska kall och ytlig
Förlåt men jag ser dig inte som varm och gemytlig

På bilderna poserar du med alla dina saker
Visar upp hus, båt, motorcykel och bil
Jag tror du har andefattigheten i din märg
Kan du formulera en enda mening som inte är en kliché?
Du frågar om vi ska träffas och jag svarar: Det är ingen idé…

Våra föreställningar förklär

Se på himlen! Se ovan molnen ett tag!
Sätt dig vid havet ett slag
Låt skogen förtrolla dig med sina behag
Ta ett extra andetag
Sträck upp armarna mot skyn,
och känn livet pulsera just nu
För trots alla hinder så finns det ju
ändå så många fler möjligheter
För det enda vi har är det här
Våra föreställningar förklär
Men det är bara tro, bara tro
Jag kan välja att frysa fast eller så börjar jag att gå
Ingen har påstått att det är lätt att inte längre vara två
Men det finns ju faktiskt inte något annat sätt
Och ingen påstår att det är lätt
Dö eller lev. Stelna eller väx
Känn! Känn hur ett andetag kan vara värt allting
Känn! Känn att utan syret finns ingenting
Rädslan och skräcken försöker klamra sig fast
Fast det styr inte livet helt krasst
Det är inte det som bestämmer över liv och död
Och du kommer nog aldrig vara utan bröd
Sök kärleken, sök kraften, sök glöden
Ta det du vill ha för en dag kommer döden

Tvingade mig att gå hem

Känner mig riktigt stolt
Det gjorde jag riktigt bra
Jag lyckades klara av en dag
Istället för att fly stannade jag

Jag skulle så gärna vilja göra mitt hem till mitt
Jag skulle så gärna vilja göra det tryggt igen
Åh herregud, det var så otroligt länge sen
Tänk när jag bjöd hem dig och insåg att du var han av alla män

Men jag känner mig riktigt stolt
för jag stannade hemma och drack ett glas av druvors saft
Jag spikade upp alla fotona på oss och livet vi haft
Jag grät och spikade, men kände att det gav kraft

Jag tror att du skulle vara stolt
För du ser hur jag kämpar för ett liv
Du vet hur jag vandrar på eggen av en kniv
Jag kan höra dig ropa ifrån mitt minnesarkiv Skriv! Älskling skriv!

Fatta hur jag har blivit!

När kvällen kommer, kommer också mörkret
Inte bara utomhus utan även inuti
Och jag vill inte hem där ensamheten lurar
Jag vill fly, fly fly, fly, fly,
tills nästa dag börjar gry

Jag vill kasta mig ut på krogen
Dricka alldeles för mycket
strunta i konsekvenser
Mörkret har alla gränser rivit
Fatta hur jag har blivit!

Nu vet jag hur det är
Nu lever jag i misären
Nu känner jag njutningen av smärtan
smärtan jag kan styra själv
som den isande kylan i en älv

Jag håller mig alltid i rörelse
Så att det äckliga inte hinner ikapp
Så att förlusten inte hinner sjunka in
Ett dåligt val är så mycket bättre än inget alls
Vad som helst som släpper på snaran om min hals

Ångesten gör som den vill

I de svarta ränderna i staketet förhandlar jag hårt
Orkar jag lite till?
Orkar jag till nästa vita rand, eller blir det för svårt?
Psykoterapeuten sa: Hitta en trygg plats och gör den till din
Men alla platser är färgade av allt det jag förlorade
I stormen finns inte enda plats eller företeelse som är min
Inget lugn Ingen ro
Ångesten gör som den vill, den tiger aldrig still
Jagar på, får mig att göra sånt jag egentligen inte vill
Tänk hur nära misären var hela tiden vid min sida
I en handvändning stjälptes hela lasset
Min fråga: föddes jag för att lida?
Vad har jag gjort för att reta gudarna, vad är det jag ska sona?
Ödsligheten som i en apokalyptisk resa dit ljuset aldrig når
Brända broar eller broar som aldrig har funnits?
Jag behöver inte dem som saltar i mina sår
Ångesten gör som den vill, den tiger aldrig still
Jagar på, får mig att göra sånt jag egentligen inte vill

Som ättika på växter

De finns de som inte vill låta någonting växa
Det är en förbaskat viktig läxa
Utvridna armbågar som försöker blockera vägen,
av rädsla för att bli passerade i alla lägen
Det är de som blir provocerade av andras framgång
och bara klappar händer när de inte vågar annat
Dem som är nöjda när kreativiteten har stannat
Det är de där som ser dig som konkurrens
och aldrig någonsin skulle ge dig en chans
Den där missunnsamheten som förpestar myllan,
och som vill att du lägger drömmarna på hyllan
Får allt växande att vissna och krympa
Kan bara söndra och stympa
Leenden som inte når ända upp
Blickar som flackar och tittar under lupp
Tillgjorda röster som skorrar falskt
Som ättika på växter
kamouflerat i utlagda texter
Spring så långt bort du kan
I deras ögon blir du aldrig grann

Och telefonen har varit tyst hela dan

Instängd i den här obegripliga världen
Här vandrar jag ensam och partnerlös
Och utanför ropar mitt kött och blod
Och telefonen har varit tyst hela dan
vill bara kasta mig ut i natten vart som helst på stan
I den här galna världen försöker jag stå upprätt
Åh hur trivialt är inte det som människorna bryr sig om
Vi som har dött kan aldrig återvända dit
Och telefonen har varit tyst hela dan
Straffet för att jag levde som en svan
Har upplevt sommarnätter där jag inte brytt mig ett dugg
Har vårdslöst lämnat över mig till slumpen
Allt för att kunna andas och få en paus
För att hålla grymheten på en armlängds håll
Och telefonen har varit tyst hela dan
Glömmer med en cigg på din altan
Andas in allt det otänkbara
Glömmer det gamla underbara
Och telefonen har varit tyst hela dan

I såpbubblan

I såpbubblan jag halkar omkring i är det
annorlunda,
konstigt
och skimrande
Jag svävar omkring
här i min bubbla
med minnesbilderna flimrande
Och inuti min kropp,
har det helt möblerats om
Och mina gamla drömmar,
med dem kan det vara vilket som
Jag förundras över allt jag inte sett förut
Jag undrar över vem jag är
Tänker på mina tidigare beslut
Vad utgör egentligen en mänsklig organism
Vilka komponenter gör att hon håller ihop?
Kan inte fångas i en aforism
Vad gör att hon fastnar i en loop?
Livet hänger på en tråd så skör
Livet hänger på ett skelett av luft
Det enda vi vet är att vi dör
och har ett märkligt förnuft
Livet består av korta ögonblick
Och det tar och det ger
Varar i evigheter och passerar på ett kick
Jag spelar teater ännu lite mer
Andas lite till
Kanske till och med ler
Och om jag så vill
Halkar jag runt lite till

Jävla förbannade skitår


Jävla förbannade skitår, jag försöker härda ut
Jag kan inte nog vänta på att du ska ta slut
Då ska jag begrava dig så jävla djupt att du mig aldrig mer når
Äckliga vidriga sjukdoms och eländesår
Fasansfulla, farliga, fula förlustår
Dåliga, dödliga djävulsår
Du är cancer, utmattning, konflikt, hat, droger och kriminalitet
Du är bristande förståelse, empati och barmhärtighet
Du är hat
Du är tomma citat
Du är den släckta glöden
Du är döden
Du är missförstånden, otillräckligheten,
Du är falskheten
Du är vännerna och modet och sveken
Vid kanten väntar kraften tålmodigt på att föda
Väntar tillsammans med vänskapen, hoppet och kärleken,
som du aldrig lyckades döda

Hon som du älskar att hålla i din famn

Jag vill inte vara den där
Den där som ställer till besvär
Jag vill inte vara den som kräver
Jag vill ge kraft och inte vara den som kväver
Jag vill inte vara den som ger osäkerhet
Jag vill vara den vars kyssar gör dig het

Hon som du älskar att hålla i din famn
Hon som gör dig varm när du hör hennes namn
Jag vill vara helium i din luftballong
Hon som fyller dig med din allra vackraste sång
Jag vill sitta i ditt knä och känna att livet kan vara lätt
Jag vet att du är vis och jag lever gärna på ditt sätt

Jag vet inte ännu vem du är,
men jag vet det här:
Vi är krigare båda två
Jag vet vilka höjder man kan nå
Livet tar och det ger
Tillsammans kommer vi bli så mycket mer