På mitt favoritkafé satt en dag en man
Han såg så bekant ut att jag måste fråga
Det visade sig att våra vägar faktiskt mötts
Vi började att samtala och det blev ett samtal jag skulle minnas
Han var också drabbad av sorg, och i detta nådde han mig
Vi hade många likheter och såg livet ur liknande perspektiv
När vi skildes åt tänkte jag att mött en riktigt vacker människa
Skrev gjorde han precis som jag och han fick adressen till min webb
Han verkade vara så osentimental och fri,
och jag önskar att jag kunde vara likadan
Men ju mer jag förlorar, ju mer klamrar jag mig fast
Dagen efter fick jag ett meddelande
Fortsätt skriv, fortsätt boxas, fortsätt lev
Tills våra vägar korsas igen…
Jag tänkte på kvällen att det är dem jag ska samla på
Jordänglarna…