Att orka leva
Orka leva kvar
Orka andas
Hålla lågan brinnande
Utan att blåsas ut av stormen
Skitstormen som träffade mig med full kraft
Svepte nästan bort allt liv
Räfsar bland spillrorna
Försöker hitta det som överlevde
Försöker motivera mig
Försöker aktivera mig
Smärtsamt medveten om att det bara är distraktion
Som granris över sank mark
Men det är det eller att sjunka
Liv eller död
Utåt sett ser jag ut att må bra
Utåt sett går jag upp i ottan och skjutsar sonen till jobbet
Utåt sett försvinner jag sedan iväg till gymmet
Utåt sett sitter jag sen på caféet vi alltid brukade gå på
Utåt sett sitter jag där och skriver och verkar fungera så bra
Utåt sett sitter jag där och verkar så företagsam
Utåt sett sitter jag där och gör allting rätt
Utåt sett är jag i bra form
Inåt sett skjutsar jag sonen till jobbet och håller på att svälla av stolthet
Inåt sett åker jag till din grav och sitter där och gråter floder
Inåt sett vill jag ligga begravd bredvid dig
Inåt sett åker jag sedan hem och känner hur jag har blivit rånad på hela mitt liv.
Inåt sett skriker mitt inre av ensamhet
Inåt sett skriker mitt inre efter närheten vi hade
Skriker efter kärleken
Inåt sett går jag sedan till gymmet och ser hur alla verkar ha familjer
Inåt sett ser alla ut att ha kärlek utom jag
Inåt sett går jag sönder bit för bit
Inåt sett har jag tappat all aptit
På allt
Det måste bli bra, säger min vän
Så tänkte jag också för länge sen
Nu tänker jag att allt kan bli hur hemskt som helst
I den här världen är inte gammal äldst
Han säger, det kommer att bli bra till slut
Men jag är fast i min ångest och kan inte komma ut
Ser så många hinder att befrielsen finns i döden
Det går inte att leva ett liv med slumpvisa öden
För då spelar ingenting någon roll
Då studsar man bara omkring som en boll
Varför i så fall satsa?
Varför kämpa för att platsa?
När öden
När döden
bara kan svepa med sin hand
och smula sönder allt till sand
Och jag vaknar upp på en okänd strand
Fy fan vad bra vi kunde ha haft det
Du och jag och den underbara sommaren
Fan vad vi skulle ha levat
Älskat
Njutit av solen
Fan vad vi skulle
Fan, fan, fan
Vi skulle ha cyklat omkring i stan
Gått på fik
Badat och kramats
Fan vad vi skulle
Jag skulle ha varit hel
Jag skulle ha levt
Varit här
Fan, fan, fan
Kanske visar det sig att jag också är död
Det vore rimligast
I mitt hem
Där jag inte längre är hemma
Där sätter jag låtar på repeat
Flyr i tanken till retreat
Men allting står bara still
Längtar så att jag dör och ännu lite mer
Inser hur naivt det är att tro att det finns fler
Måste veta vad jag vill
Måste släppa allt och tänka nytt
Måste släppa det som flytt
Men än finns du i varje cell
Blir en omöjlig referens
Stör alla andras frekvens
Ångestens röst blir allt mer gäll
Under tiden flyr jag för mitt liv
Någonstans hörs lärarens röst, skriv, bara skriv!
Och rad läggs till ännu en rad
Och varje bokstav lägger sig på plats
Hjälper mig att ta ny sats
Men kommer jag att någonsin åter bli glad?
Träffar du mig
så träffar du en utan filter
Filtret föll av
Jag vet att min uppriktighet kan göra ont
Men det är så jag blev
När allt försvann
Alla omsvep drogs med i fallet
och skyddar inte längre
Fallet blev obarmhärtigt
Såren fick ärrvävnad som blev tjockare
Träffar du mig
får du inte kallprat
Törs du inte tala om mina rädslor,
min sorg,
min längtan
och inte heller din egen
Då är det lika bra att du vänder om
Träffar du mig
behöver du vara beredd att börja leva
och älska nu
Ett känsligt hjärta
behöver ett annat
för att slå i takt
Försöker förtvivlat fylla ut tomheten
Fyller vita luckor i kalendern
Vita hemska ensamma luckor
Ödslighet som sakta kommer krypande längs golvet
Ett oönskat lugn som skriker i mina öron
Ett lugn som inte ger återhämtning
Gräver sig djupare
Gör spår som aldrig kan göras ogjorda
Någonstans i mellangärdet
hörs trupperna samlas
Ångestarmén väntar på signal
Jag som aldrig kapitulerat för det obehagliga,
flyr som en hare framför strålkastarljuset
Tvåhundrafemtio liv
Slocknar varje dag
Hisnande perspektiv
Nittiotusen i Sverige dör varje år
Som en hel kommun
Hundratusentals med sorgesår
Och så ska man fira en första för allt
En första midsommar utan dig
Gladdes åt att det regnade och var kallt
Idag är det min första födelsedag utan dig
Tjugo födelsedagar firade vi ihop
Ha den jävla äran på mig
Firar med en vän På nån jag litar
Hjälper mig med att få dagen att gå
Full fart framåt och supa skallen i bitar
Tio bröllopsdagar firade vi
Hålet i bröstet gapar öppet
Allt slits upp inuti
En första sonens födelsedag
Vidriga tanke
Sen din bemärkelsedag
Så kommer en jävla fucking jul med alla traditioner och minnen som hör till
I mars kommer dagen då du dog, hur kommer jag att må då?
Sen ska man gå vidare för då har året gått och vi har kommit till april
Jag trodde inte att det kunde vara så kallt och rått
Så helt jävla hjärtlöst och bisarrt
Vilken bild av mänskligheten jag har fått
Vem är jag och vad har jag när första året är slut?
Har jag ett liv? Vill jag vakna? Är jag levande död?
I trehundrasextiofem dagar har jag i så fall lyckats stå ut
Hundratusentals första sorgeår har passerat med eller utan stöd
Jag är helt desperat
Ensamheten krossar mig
På TVn hörs ettrigt matchreferat
Meningslösheter, plattityder, ytligheter och numera ett nytt obegripligt liv
Är villig att göra nästan vad som helst för att slippa
Ödsligheten är större än Saharas öken, och så tjock att den behöver skäras med kniv
Verkligheten är kallare än en vinter man vill skippa
Mörkret är mörkare än Thailandsnätter
Är helt desperat, men söker inte en sexkamrat
Sex som gympapass med snabba reträtter
Kroppar som varor att konsumera
Ok ta mig och ät upp det du vill ha
För dig kommer det många flera
Kasta ut det som är kvar med övrigt avfall
För jag har tappat alla illusioner
Så kör på bara ge inget av dig själv, var bara iskall
Mister du en återstår det miljoner
Det som finns kvar av mig är ingenting att ha
Allt som vi vårdade, min älskade och jag
allt som var dyrbart känns nu draget i smutsen
Nu när han inte är här är jag bara svag
Nu kan ingen se mina facetter
Inget heligt kvar, inget fint, inget sårbart och skört
Allt har tvingats bort med tillgjorda piruetter
Kör bara på med allt ni har
Låt ångvältarna rulla över mig
Lämna mitt tillplattade hjärta kvar
Jag befinner mig simmande på ett mörkt hav
Ibland spricker molnen upp och värmer mig
Hindrar mig ifrån att frysa ihjäl
Jag simmar ibland med blicken mot botten
Och ser bara mörker
Men ibland ser jag framåt
Ser färgerna och skönheten
Ser liv
Ibland blir vågorna så höga att jag nästan drunknar
Kan inte andas
Men så inser jag att jag ska ta en våg i taget
Och då överlever jag en stund till
Ibland blir vattnet kav lugnt
Solen skiner ifrån nästan klar himmel
Då lägger jag mig på rygg
Och bara flyter med
Ser då solen och molnen svepa förbi
Säger till mig att livet går vidare
Jag vet att jag kommer att komma fram
Någon gång
Kommer att komma hem igen
Hem kommer att vara något annat
Andra andetag
Jag kommer att stiga upp på en helt annan strand
Och på den stranden finns bara plats för mina lysande solar
Ett känsligt hjärta Hem 