Efter hundra dagar
Då fattade jag att du aldrig kommer tillbaks,
och att det vore gement att skynda på döden.
Då reste jag mig upp och stod avklädd utan dig
En helt främmande person
Sen dess har jag försökt förstå vem jag är
På ett sätt gammal som världen
På ett annat sätt ung och barnslig som en skolflicka
Kroppen tar sats och blommar en sista gång
Innan hösten kommer
Ett grått töcken av ovisshet
Apokalyps eller fågel Fenix?
Ett känsligt hjärta Hem 