
Jag sörjer randigt
Jag älskar alla vita ränder,
för då mår jag bra
Till och med riktigt bra
Till min förvåning
Jag hatar alla svarta ränder,
för då mår jag så dåligt,
att jag knappt kan andas
Men det är inte jag som håller i penseln
Det är inte jag som ansvarar för färgen,
för det är inte meningen att man ska måla själv
Att vara sin egen lyckas smed var lögn alltihop
Vita ränder målas tillsammans,
och inte en och en