Det måste bli bra, säger min vän
Så tänkte jag också för länge sen
Nu tänker jag att allt kan bli hur hemskt som helst
I den här världen är inte gammal äldst
Han säger, det kommer att bli bra till slut
Men jag är fast i min ångest och kan inte komma ut
Ser så många hinder att befrielsen finns i döden
Det går inte att leva ett liv med slumpvisa öden
För då spelar ingenting någon roll
Då studsar man bara omkring som en boll
Varför i så fall satsa?
Varför kämpa för att platsa?
När öden
När döden
bara kan svepa med sin hand
och smula sönder allt till sand

Och jag vaknar upp på en okänd strand