Försöker förtvivlat fylla ut tomheten
Fyller vita luckor i kalendern
Vita hemska ensamma luckor
Ödslighet som sakta kommer krypande längs golvet
Ett oönskat lugn som skriker i mina öron
Ett lugn som inte ger återhämtning
Gräver sig djupare
Gör spår som aldrig kan göras ogjorda
Någonstans i mellangärdet
hörs trupperna samlas
Ångestarmén väntar på signal
Jag som aldrig kapitulerat för det obehagliga,
flyr som en hare framför strålkastarljuset
Ett känsligt hjärta Hem 