Månad: juli 2018

Måste ställa dörren på glänt

adminLämna en kommentar

I går ligger bakom mig
En vandring som gick över berg och dalar
Men på kvällen hängde jag med mig själv
Då för första gången kunde det kännas helt ok
Sakta bit för bit kommer jag fram
Mitt nakna själv, den jag är utan dig
Som jag aldrig bad om att få vara
Famlar och söker
I dunklet fann jag träningen
Förstod att den är min
Orden och bokstäverna likaså
Vissa törstar mer efter kärlek,
och jag inser att sån är jag
Ingen ska få mig att tycka att det är svagt
Och där i soffan framför filmen jag hyrt,
blev det så klart
Att jag aldrig
Kommer nöja mig
Med mindre
Jag vill ha allt
Finns inget skydd
Inga garantier
Måste ändå ställa dörren på glänt

Självständiga människor

admin1 kommentar


Det förs så ofta fram att det är viktigt att vara självständig
Man ska vara stark ensam och huslig och väldigt händig
Jag som vet att livet är för kort, vill inte slösa bort ett enda grand
Många menar är att det är viktigt att göra saker på egen hand
Som om ensamhet är ett värde att vårda
Som om det är att vara självständig och frisk
Som om tvåsamhet är svagt med automatik och en onödig risk
Som om längtan efter närhet och samhörighet är vekt
Som att ensamhet är bra, som är så blekt
Hur fasen kunde det bli så skevt?
I vilka relationer har människor levt?
Kanske saknas anknytning?
Kanske känner sig människor ensamma fast att de är två?
Men jag vet att det inte alls behöver vara så
Men jag vet att ett plus ett inte alls bara blir två
Den som en gång har upplevt det
Fått smaka
Kan aldrig gå tillbaka
Den som har blivit varm i hela bröstet av att möta den andres blick
Den som har haft någon som alltid funnits där
I en relation som gått till kärlek ifrån att vara kär
Kan aldrig nöja sig med halvljummet kaffeblask

Metamorfos

admin1 kommentar

Efter hundra dagar
Då fattade jag att du aldrig kommer tillbaks,
och att det vore gement att skynda på döden.
Då reste jag mig upp och stod avklädd utan dig
En helt främmande person
Sen dess har jag försökt förstå vem jag är
På ett sätt gammal som världen
På ett annat sätt ung och barnslig som en skolflicka
Kroppen tar sats och blommar en sista gång
Innan hösten kommer
Ett grått töcken av ovisshet
Apokalyps eller fågel Fenix?

Jag sörjer randigt

adminLämna en kommentar

Jag sörjer randigt
Jag älskar alla vita ränder,
för då mår jag bra
Till och med riktigt bra
Till min förvåning
Jag hatar alla svarta ränder,
för då mår jag så dåligt,
att jag knappt kan andas
Men det är inte jag som håller i penseln
Det är inte jag som ansvarar för färgen,
för det är inte meningen att man ska måla själv
Att vara sin egen lyckas smed var lögn alltihop
Vita ränder målas tillsammans,
och inte en och en

Naken

adminLämna en kommentar

Står nu helt naken
Är på ruta noll
Kastas randigt från dur till moll
Sorgen dyker upp när jag minst anar
Ensamhetstriggers kastar ner mig i källaren på en enda sekund
Hela trygghetskapitalet upp i rök och sover inte en blund
Skräcken över att bli sårad
Garderar mig med en fullbokad kalender
Planerar för att klara en dag i sänder
Tar sats och vågar börja känna
Vet att jag måste våga riskera
Kan inte slippa genom att planera
Alternativet är ett helvete i sig
Är så inträngd i ett hörn
Självkänslan får mer än en törn
Känner mig patetisk
Förstår hur det ter sig utifrån
Övergivenhet utropad i megafon
Och för ett år sen var jag så jäkla stark
Inuti och utanpå
Rak, tydlig och lätt att förstå
Inget
Hjälp
Projekt

Krigarprinsessan

adminLämna en kommentar

Det är egentligen fel att kalla det ett krig
Ett krig kan man vinna om man kämpar
Det här kriget handlar om
diagnos och prognos
Min älskade var en krigare
Men han förlorade ändå kriget som inte var ett krig
Det var en diagnos med en hopplös prognos
Men du min älskade krigarprinsessa
Du har en diagnos med god prognos
Du har redan vunnit så många krig,
så du är en krigarprinsessa oavsett vad som händer
Fast att du ligger på sjukhus och får stå ut med så mycket,
så skiner du med din styrka och ditt mod
I röran av personal,
där höger hand inte vet vad vänster gör,
härdar du ändå ut
När vi är igenom det här vidriga året,
ska vi sätta på oss bullshitfiltret
och börja leva så otroligt mycket bättre
Bättre och bättre,
tills vi lever bäst

Behöver känna av testosteron

adminLämna en kommentar


Jämställdhet och ödmjukhet i all ära
men i längden har det börjat tära
Jag saknar männen som visste vad de ville
En hederlig gammaldags kille
Fy så hemsk jag är som sitter här och svär
Säger att jag behöver känna av testosteron för att bli kär
Sorry men min kropp och min hjärna faller för manlig fysik
Jag vet att det låter ytligt i kubik
Det är tyvärr den bistra sanningen om mig
och ändå kan få anklaga mig för att vara en ytlig tjej
Hur ska jag hitta någon med både knopp och kropp?
Någon som åter väcker upp mitt hopp?
Någon som vet vad han vill och får mig att känna det i varje fiber?
Vi behöver inte alls vara lika, men av samma kaliber
Jag förstår inte dubbla budskap och spel
Sånt går helt bort för min del
Jag längtar desperat efter kärlek men tänker inte hunda
Jag vet för mycket för att tro att såna relationer är sunda
Det är som att alla vill ha allt men ingen vill ge tid
Jag kan inte fatta att jag skickades ut i denna strid
Jag vill inte bli uppgiven och bitter
Åh vad jag längtar efter förälskelsens fnitter
Varför blev allt så komplicerat och försåtsminerat?
Varför kan man inte bara hänga ihop utan att det blir inflammerat?
Varför måste allt bli krångligare med åren?
Kanske måste vi alla slicka såren?
Tjafs och distans gör mitt hjärta alldeles kallt
Men den som öppnar det får allt

Du är vacker och stark

adminLämna en kommentar

Det är så mycket man inte säger, som borde sägas innan allt är över
Speglingar återkopplingar, bekräftelse, det är ju det vi behöver
Jag vill bara berätta för dig, min fina vän, att du är en fantastisk tjej
Din värme och omtänksamhet har så många gånger räddat mig
Jag imponeras så ofta av din styrka och din klokhet i allt som händer dig

Intellekt och integritet,
är delar av din personlighet
Jag vill att du ska veta att du är så vacker och stark och strålar
Din generositet som du låter oss bada i, den borde vi nämna när vi utbringar skålar
Du är värd den bästa av framtider
Den önskar jag oss båda innan vi framlider

Glöm aldrig hur fantastisk du är min kära väninna.
Så skål på bryggan underbara kvinna,
må du aldrig ur mitt liv försvinna!

Sånt man aldrig kan förutse

adminLämna en kommentar

Förlust
Intighet
Tomhet
Ångest som äter sig in
Förändrar permanent kroppen min
Destruktivitet som bryter ned
Bryter ned människovärdet bit för bit
Ingen människa vill komma dit
Avsaknad av värme- jag fryser så jag skakar
Närhet- jag har tappat allt hopp
En hungrande kropp
Ett utsvultet hjärta
Pappersexercis
ifrån byråkratisk milis
Sjukskrivning
Utanförskap
Girighetens garn
Särkullbarn
Arvstvister
Bråk och osämja
Mammon går inte att tämja
Nedsjaskning
Utsatthet
Myten om mig själv i kras
Allt blev bara knas
Fruktan för framtiden
Verkligheten kall,
som frostbiten metall
Dejtingsiter
Matchning, mötesplatser och glada pannkakor
Förhärdade hjärtan utsatta för yrkesfiskning
Om jag ändå hade kunnat berätta för dig
Hur brutalt världen behandlar mig
Om jag ändå hade fått vila mitt huvud i ditt knä,
och fått höra att allt kommer att bli bra
Då hade jag kunnat orkat med ännu en dag
Men döden innehåller så mycket
Sånt man aldrig kan förutse
Hur det känns att aldrig få återse
Älskade, älskade, älskade!
Prat mot en kall sten
Salta tårar mot mina böjda ben

Fattar ingenting om sorg

adminLämna en kommentar

När människor som aldrig har upplevt sorg
talar om sorg
så talar de om den som en skada,
som ska läka ut på ett år eller så
Då bör den sörjande hålla sig hemma
Hålla sig undan
Göra fromma saker
Leva kyskt
Leva ensam
Kontemplera
Marinera sig själv i sorgen,
som ingen annan kan förstå
Med tiden ska man gärna arbeta och fungera som vanligt
Sedan njuta av att vara singel
Tycka att det är toppen att få ligga runt
och sen när man har levt i ensamhetsångest tillräckligt länge
för att det i allmänhetens tycke ska vara lagom
så kan man få träffa någon ny
Men vet ni vad?
Jag tycker att ni är sadister,
som möter min längtan efter någon
med höjda förvånade ögonbryn.
Jag tycker att ni är simpla,
som försöker förminska mig och min kärlek som jag har förlorat.
Simpla som inte förstår
mitt lidande i detta helvetesår
Jag är så trött och besviken
Besviken på människors okunskap om sorg
Trött på deras frågor
som handlar om hur de tror att det ska vara
Besviken på reaktioner som försöker förringa kärleken vi hade
För att jag förtvivlat försöker hålla ensamheten på avstånd
För att jag förtvivlat försöker se framåt,
fast att jag egentligen bara vill ge upp
Människor som har en mall för hur de tror att det är
Tror att det finns en tidsram för sorg
och att känslorna kommer en och en
Att något blir färdigt och följs av något annat
Förstår inte att sorgen är randig
och alltid kommer att finnas med
Bildade människor som visar sig vara de fördomsfullaste av alla