Månad: juni 2018

Min fina muminfamilj

adminLämna en kommentar

Man ska ha ett bra nätverk heter det
Inte så lätt när människor bara dör,
och man har levt som svanar
Mitt nätverk är litet och brokigt
När min älskade försvann
såg jag vilka som var något att ha
Mina nära och kära
Inga vanliga människor
Inga trista människor
Utan de är mer som en muminfamilj
Det slog mig häromdagen när det var som värst
och jag var ett litet osynligt barn som farit illa,
att min muminfamilj gjorde var sitt
Var för sig månade de om mig
De finns där fast att jag inte alltid såg dem
Fast att jag ibland nästan krossades av ensamhetsskräck
Men när jag kom till sans kunde jag faktiskt se
Jag såg att de finns
Min familj
Jag har ingen vanlig familj
Jag har en muminfamilj
Och en muminfamilj borde alla önska sig.

Utan mitt bagage

adminLämna en kommentar


Andra kanske har något att hålla fast vid
Själv måste jag tänka nytt
Nu är jag här för första gången
Ny i min egen stad
Det hade kunnat vara spännande
Rent av svindlande
Något nytt
Men det är inte min verklighet
Inte med mitt bagage
Eller var det just det jag förlorade?
Jag samlar ihop spillror
Försöker hushålla med min kraft
Min kropp är inte som förut
Orkar inte med
En definitiv nitlott i livets lotteri?
Vem är jag med mina nya erfarenheter?
Finns en gnutta värde kvar?
Jag söker glimtar av ljus
Bortom eländet
Bortom ensamheten
Bortom det enorma sorgeberget
och vid sjöarna av tårar,
ligger där en båt förtöjd?

Till tonerna av ett lyckligt pianospel

adminLämna en kommentar

Till tonerna av ett lyckligt pianospel,
stod jag en stund på fast mark
Jag mötte dig i drömmen så levande och stark
men precis som i livet var det värmen,
värmen i din kram som fyllde mig med energi
I drömmen var du så glad, så skrattande fri,
så stolt över det jag fått gjort
Din kyss som du gav,
den kan jag än känna av
Jag lyssnar på pianomelodin varje dag
Hoppas varje kväll att få möta dig igen
Du bästa och finaste av alla män

I chockens efterspel

adminLämna en kommentar


I chockens efterspel,
gör rädslan för smärta
att känslorna stelnar.
Tiden slutar att rusa.
En minut kan vara i en evighet.
Det välbekanta sveptes iväg.
Så enkelt och så snabbt.
Ett liv. Borta.
Några tittar bort
och ruskar olustigt på sig.
Några träder fram och skyndar till.
Men de allra flesta tiger still,
och hoppas att det aldrig, aldrig kommer att hända dem.
Fast att vi alla vet att det inte handlar om om…

Fasa för helgen

adminLämna en kommentar

Vem kunde ana att jag skulle fasa för varje helg
Nu förstår jag dem som söker lindring i butelj
När torsdagen kommer börjar hålet i bröstet vidga sig till en krater
När torsdagen kommer börjar mina inre hånfulla röster spela upp elak teater
En pjäs om evig ensamhet
En kropp och själ som svälter ihjäl
En berättelse om torftighetens träl
Hånet sjunger och sjunger
om evig närhetshunger
Utlämnad åt verklighetens ovarsamhet
Ensam framför TV:n med en påse kolhydrater
Endast ekon av kollegor och kamrater
Vidriga grymma liv
Döden bara stal
Inte lätt att vara positiv
Det här kan inte vara min final

På en brygga i en park

adminLämna en kommentar


På en brygga i en park
kan man njuta av ensamheten
eller bli påmind.
På en brygga i en park,
kan jag inte bestämma,
vilka som ska stå på scenen.
Kärleksparet i morse gjorde ont,
men yogin som tog selfies,
väckte inte något annat överseende.
Turisterna ifrån Asien som stressat tog bilder
fick mig nästan att tycka att jag hade det bra.
När de alla hade gått sin väg,
dukade naturen upp ett verkligt skådespel.
En stor fisk plaskade i vattnet,
så hårt att ringarna bredde ut sig som en helikopterplatta,
och intill flög en fågel iväg,
som jag tror var en trana,
en fågelsort jag aldrig sett förut.
När jag låg där på plankorna,
på en brygga i en park
med solen flödande
mellan tunna, tunna molnstrimmor
i en glittrande vattenspegel,
kunde jag känna mina andetag,
för första gången på länge.
Ett samtal hördes på avstånd,
ifrån två kvinnor som passerade,
och då fick jag syn på änderna och deras ljuvliga duniga ungar,
som höll till vid vassen intill.
Då tänkte jag: Tänk att allt det här fick gratis!
Inte mer än rätt när naturen nästan stal allt jag ägde och hade…

En människas närhet

adminLämna en kommentar


Jag kan gå runt och tala med dig,
och låtsas att du är här.
Jag kan nicka som om jag håller med,
när någon påminner om alla fina minnen.
Vårt liv vi hade tillsammans.
Vår kärlek.
Men när mörkret sänker sig,
och väggarna vrålar av tomhet
och ångesten har tagit mig i besittning,
så inser jag snabbt att ingenting, ingenting
utom en människas närhet kan hjälpa.

Olycksbröder och systrar

adminLämna en kommentar

I helgen träffade jag några olycksbröder och systrar
Vi som mist våra älskade
Vi talade om ensamheten som få kan förstå
Vi talade om alla hundratals ”Vi finns där”
och alla ”Hör av dig om det är något”
Vi talade om hur hjärnan inte längre funkar som den brukar,
och hur livet förändras totalt
Tiden läker inte alla sår och smärtan försvinner aldrig
Men nya dagar läggs till
Dagar med det nya livet
Jag hoppas så innerligt att det nya livet,
inte bara ska bestå av ödslighet
Som genom ett fönster tittar jag på människorna
som om jag vore en vålnad
Samtal som förs på avstånd
Samtalsämnen som jag inte kan känna igen mig i
Tänk om jag också kunde sitta och prata på om det,
de talar om
Tala om maken, familjen och kommande semestrar.
Planer, drömmar och framtider tillsammans.
I helgen förstod jag dock att vi är många,
som är ensammast i hela världen

Med dig var jag vacker

adminLämna en kommentar

Sorgen har spetsat mig som ett spjut
Den gör mig ful och har tagit sin tribut
Jag betraktar kroppens förfall
Det är klart som kristall
att jag blir aldrig densamma som jag var med dig
Jag tar farväl av både dig och mig
Jag såg i går
att jag har fått gråa hår
och som en extra bonus
en ökad muskeltonus,
som ger mig värk och smärta
utöver det i mitt hjärta
Huden har tappat sin spänst
och musklerna är inte i tjänst
Saker som du inte skulle ha sett
Du skulle ha sett ett annat porträtt
Med dig var jag vacker och sund
Med mig är jag sliten och rund
Jag valde inte, men ödet valde mig
Ödet var dödens lakej

Vad jag förlorar

adminLämna en kommentar


Jag vill inte att någon ska tro att jag inte försöker,
men när mörkret faller
och ensamheten slukar mig,
och ångesten skriker
och det inte finns någon jag inte redan har ringt,
då känner jag ingen mening,
ingen ork,
bara oändlig smärta och ensamhet.
Då hjälper inte rutiner
Då hjälper inte några sysslor
Då ekar bara minnet av dig,
som en påminnelse om vad jag förlorar varje dag.