Vattnet flyter på
Molnen svävar förbi
Människor passerar
Jag har suttit still,
och bara sett dem gå
Jag hamnade i ett vakuum
Allt stelnade till och inga tårar kom ut
Men en dag kunde jag plötsligt se
Jag såg en solstrimma tränga sig igenom det tjocka täcket av moln
Och jag fick se att människor kan komma närmare än man tror
Isen smälte och tårarna kunde åter börja rinna
Sorgen tycks inte kunna röra sig utan andra känslor som knuffar på
Nu blandas gråten med skratt och för varje skratt
klarar jag ännu en natt