Som pestsmittade är vi,
vi änkor och änkemän.
Vi som de andra skyr,
och snabbt undan flyr.
Gråt och tårar har ingen plats i våra liv,
Och på offentliga platser är domen definitiv.
Kom inte hit och förstör stämningen.
Stanna hemma tills du kan skratta igen.
Var snäll och gör inte om den tabben,
för här passar bara de jättehöga flabben.
Kom inte hit och påminn om vår existens,
och tala om din smärta och hur vidrig den känns.
Låt oss stanna i vår bubbla där det där aldrig händer oss.
Man kan inte bry sig, för man måste ju få släppa loss.
Självklart finns det en plats för en utländsk tiggare,
men en sörjande bör försvinna tills hen känner sig piggare.
Ett känsligt hjärta Hem 