Jag läste en bok om UFO människor som jag
Folket med sorgens fåglar i bröstet som pickar var dag
Vi som mist mitt i livet, vi vandrar likt pariasmittade med ett eget språk
Jag blev så lättad när jag läste berättelser, som kunde varit berättade av mig.
De använde ibland till och med mina ord och uttryck och de kändes då plötsligt ok
Det finns alltså människor som talar mitt språk?
Jag är alltså inte ensam, kanske inte ens galen?
Frågan som nu är både stött och malen
Jag undrade om det fanns de som inte själva hade mist
men som kunde tala det ändå…
I går träffade jag en man som talade språket flytande,
och vi pratade i flera timmar och jag ville inte att tiden skulle gå.
Jag skäms för att jag kanske uppehöll honom ifrån viktigare göromål,
men hans ord skapade oemotståndligt glitter i mitt bröst
Att se på tingen ur samma perspektiv, gav mig en sån oerhörd tröst
Han arbetade med de dödas boningar
och det var han som hjälpte mig att välja din plats
I livet bodde vi i lägenhet, men nu vilar du i ett palats
Chockad och bedövad av sorgen och i ett enda töcken,
träffade jag honom första gången och jag gick som i trans
Hans ord gav mig hopp, och jag som tänkt att de snart får ringa efter ambulans
När jag får lite mera ork ska jag söka efter fler som kan tala UFO-språket
Kanske kommer den nya annorlunda kvinnan i spegeln jag ser
hon som aldrig kan vända tillbaka, kanske kommer det att hända att hon faktiskt på riktigt ler
Ett känsligt hjärta Hem 