Månad: april 2018

Tackar för nåden

adminLämna en kommentar

Allting stannade  upp
Ingenting är sig likt
Världen växlar i färger som jag inte sett förut
I ljuset av döden ter sig allt enkelt
I ljuset av förlusten av dig ter sig allt omöjligt
I insikten av att allt kan tas ifrån oss,
tackar jag innerligt för de som finns omkring mig
Tackar för nåden
Tackar i vetskap om att misären kunde varit ännu större,
även om trösten är klen
Vilar i ödmjukhet inför det jag inte kan råda över
Jag ser stunderna i nuet på ett helt annat sätt
Jag försöker acceptera tröttheten
Jag vänjer mig sakta vid gråten
Känner det hisnande avgrundsdjupet men försöker att inte titta ned

Krossad av byråkratin

admin1 kommentar


Jag är slagen till den rämnade marken
Varsågod smacka in den sista sparken
Tyngden av ett andetag är större än jorden
Handlingar är så mycket mer än orden
Tankarna rusar virvlar ilar
slår sig in som kilar
i mitt inferno som ska kallas liv,
fortsätter allt utanför med stora kliv
Jag ska fylla i blanketter, kryssa i rutor och förstå all byråkrati
Jag ska acceptera att jag blir utan pengar för reglernas idioti
Försäkringskassan regler är orubbliga som en bergskedja
Det hjälper inte att böna och att bedja
Jag ska acceptera att i skarven mellan två ersättningar blir det ett stort glapp
Handläggaren förklarar att jag har haft otur och kan tyvärr inte trycka på någon knapp
Vi måste veta på förhand hur lång tid det ska ta för oss att dö
Annars fungerar inte systemet och man möts istället av kyla kall som snö
Min älskade dog för snabbt
och jag fattar det knappt
Vad är det för ett samhälle som kräver att jag i min djupaste kris
ska slåss som en gladiator för min rätt, en kamp till ett jättehögt pris?
Resurser som skulle ha gått till att orka andas tar slut
och jag fastnar i ett limbo och hittar inte ut

Försöker men lovar ingenting

adminLämna en kommentar

Himlen är vit
Luften flaggar för regn
Våren känns i luften
Din plats är finast på hela kyrkogården
Jag är där varje dag
Jag berättar om det som händer
Om vår fantastiska son
Åh jag hoppas att du ser oss nu
Hur vi kämpar
Jag försöker
Försöker
Andas
Gråta
Räta på ryggen
Jag håller om de flätade fransarna på min favoritfilt
och låtsas att det är dina fingrar när jag ska sova.
Jag skjuter undan tankarna på att allt är slut
På mörkret utan dig
Jag försöker planera
Ett uppdrag för varje dag
Jag ska försöka
Men jag lovar ingenting

Club Macabre

adminLämna en kommentar


Välkommen till Club Macabre
Här utspelar sig en jakt på det vi aldrig hann tala om
Här letar vi efter försvunna bildäck,
inlämnade på okänt däckhotell
Här letar vi efter det som aldrig sades
Här träffar vi girighetens fula tryne
Här träffar vi på alla dessa viljor som alla vill något ifrån mig
Här träffar jag på empatilösa kalla arbetare inom psykosocialt arbete,
som besvarar min berättelse, om hur jag håller på att gå under,
med en fråga om jag arbetar heltid nu,
och förklarar att det inte är säkert att jag kan få någon tid för samtal alls,
för det är högt tryck med patienter nu.
Här träffar jag på de jag trodde var mig nära
som istället drar igång konflikter och elände.
Här ser jag människans ynkedom i all sin prakt.
Okänsligheten saknar gränser
Och Mammon gläds över att vara den störste guden av dem alla
Välkommen till Club Macabre i dödens kölvatten

Ett bittert offer

adminLämna en kommentar


Jag har googlat på att överleva sin älskades död.
Där samlas flosklerna i massor.
Där uttrycks fördomarna,
okunskapen
och oförståelsen
och bildar en solid mur
mot min upplevelse.
Mitt helvete.
Man får inte bli bitter.
Man får inte bli ett offer.
Vem myntade dessa vidrigheter?
Vem tog sig friheten?
Jag är bitter,
så in i helvetes, förbannat, jävla infernaliskt bitter,
att den som rör mig kanske blir förgiftad.
Och jag är ett offer.
Jag är ett offer så mycket som någon, någonsin i alla tider och i alla världar kan vara ett offer.
Och jag kanske kommer att vara ett bittert offer i all oändlighet.

Mörkret

adminLämna en kommentar


Mina tankar leker ta fatt men studsar hårt mot alla väggar.
Kraschen blir värre och värre för varje krasch mot väggen.
Till sist når jag slutet.
Mörkret.
Då vill jag inte leva.
Paniken växer i takt med att utrymmet krymper,
till sist är jag uppträngd i ett hörn.
Ett trångt mörkt, mörkt, ensamt, ödsligt hörn,
där ingen hör mina rop på hjälp,
men människorna konverserar oberört på,
som i en pjäs av Samuel Beckett.

Avgrundsilska

adminLämna en kommentar


Vi satt i väntrummet på sjukhuset
Vi väntade på svar om min älskades cancer
Du kvinna med svullna läppar intill
Du frågade din partner som satt bredvid om du ska köpa byxorna du såg på nätet
Du tittade på köksinredning och frågar om ni inte ska köpa det dyrare alternativet
Du tittade på honom med bedjande ögon som ett litet barn som ber om godis
Du tjattrade på om all förbannad oviktig smörja
Som du trodde var livet
Allt materiellt som du trodde skulle göra dig lycklig
Din stackars stackare
Din stackars obildade, historielösa stackare
Du bärare av andefattigdomen
Jag har inte längre någon empati för din sort
Mina filter föll av,
omskrivningarna likaså,
och din uppenbarelse äcklar mig in till märgen,
och vanhedrar allt jag tror på
Livet, solidariteten och kärleken
Och jag skäms inte ens…

Vinden vänder

adminLämna en kommentar

Vinden vänder
och det otänkbara händer
Lyckan följer med någon annan
den har aldrig lovat att stanna kvar
Den har inte lovat att finnas vid er sida
Inte ens för en liten, liten stund

Vinden vänder när den vill
Det händer så fort
Jag sitter här och försöker förstå
Försöker hitta en väg
Jag sitter på fiket och vågar inte gå hem,
för ju mer jag är hemma desto mer börjar jag att förgås

Vinden vänder och blir till en orkan
Mitt liv försvann
Allt jag trodde var solitt,
var bara en chimär
Livet är inte starkare än döden

Cancer är inte kamp man kan vinna,
det är bara vanlig jäkla tur
Och den vidriga sort som drabbade dig,
var ren och förbannad otur
Slumpens sadism
Sitter nu söndertrasad och lemlästad,
men får inte dö
Lämnad i händerna på en godtycklig vind

Smärtan gräver sig djupare in

admin1 kommentar


Smärtan gräver sig djupare in
gräver sig långt in under mitt skin
fortsätter in i varje organ i hela min märg
Och allt i mitt liv har tappat sin färg

Hur hamnade jag här
Jag var fortfarande så vansinnigt kär,
i dig min älskade, älskade man
Jag stelnade i chocken av att du försvann

Jag vill inte andas utan dig
Jag vill inte somna utan dig
bredvid mig

Jag sitter på fiket vi alltid gick till
Jag sitter här mycket längre än jag vill
för jag vågar inte gå hem
Hem är inte längre hem
Det är ett ekotempel av dig
Livet kan aldrig mer bli ok

Föddes jag till att lida, för att alltid behöva slåss
Jag är arg för att det aldrig blev riktigt lugnt för oss
Det var alltid så mycket på gång
och vi fick aldrig sjunga långsamhetens ljuva sång